En ”viss medverkan”. Längre sträckte sig inte hans medgivande. Det var igår och jag talar om en av de två män som är häktade misstänkta för mordförsök och allmänfarlig ödeläggelse i samband med sprängattentatet mot chefsåklagare Barbro Jönssons bostad i Trollhättan 2007.
Enligt sin advokat ska mannen inte ha haft en aning om vem som bodde i huset, eller varför det skulle utsättas för attentat. För mig blir det rätt obegripligt vad det är han i så fall har medgivit ”viss medverkan” till.
Också mannens kumpan nekar till brott. Åklagaren har dock trumf på hand genom att båda kan knytas till brottsplatsen genom DNA-bevisning. Båda ska också ha lovats medlemskap i Brödraskapet Wolfpack i utbyte mot en död åklagare. Alltså samma brottssyndikat som Jönsson hade börjat nysta i när hennes ytterdörr sprängdes.
Själv försöker Barbro Jönsson hålla sig så långt borta från förundersökningen som möjligt. Om detta och hur attentatet har förändrat hennes liv berättar hon i samhällsmagasinet Neos februarinummer. Av säkerhetsskäl (läs hotbilden) var dock Jönsson förhindrad att rent fysiskt närvara vid ceremonin igår kväll då Neo tilldelade henne det ärofyllda priset Årets förändrare. Istället fick en inspektör vid länskriminalen i Stockholm med ansvar för personsäkerhet agera stand in.
Antingen symboliken var avsiktlig eller inte, så var säkerhetsarrangemangen vid prisutdelningen ett gott kvitto på ordningsmaktens beslutsamhet att skydda en av sin kanske modigaste tjänare. Faktum är att så länge ingen är dömd för attentatet mot Jönsson, och i värsta fall inte ens då, är Jönsson ett rörligt mål för de kriminella krafter som helst av allt ser att hon slutar finnas på denna jord.
Det var väl ungefär det advokaten antydde i sitt svar till TT, apropå varför hans klient inte närmare vill berätta för åklagaren om sin inblandning i attentatet mot Jönssons hus. Eller som advokaten uttryckte saken:
– Nej, det vore ju inte särskilt lämpligt om han vill må bra resten av livet.
Självklart är det av yttersta vikt att polisen skyddar mordhotade åklagare, advokater och domare. Det förfärande är att det behövs. Om man tror på ett samband mellan denna insikt och att polisen i förra veckan tidigarelade gripandet av de två bombmisstänkta männen hoppas man dock för mycket. Det var nämligen först då som det gick upp för Göteborgspolisen att männen redan satt bakom lås och bom misstänkta för andra brott i Malmö.
