Sexhandelns omfattning och antalet prostituerade har exploderat de senaste åren, säger Cathy Groenendijk i P1 Morgon. Hon har undersökt sexhandeln i Sydsudan och noterat en rejäl ökning på senare år. Skälet är, som så många gånger förr, en tilltagande internationell närvaro i området i och med att FN-soldater och hjälparbetare anländer för att hjälpa till i återuppbyggnadsarbetet efter år av krig och oro i regionen.

Mönstret känns igen. Man behöver bara vända sig till litteraturen eller filmen för att hitta otaliga skildringar av den oorganiserade krigsvardagen, präglad av moraliskt undantagstillstånd, överlevnadsinstinkter, rädslor och såväl fysiska som känslomässiga behov. Visst vet vi att prostitution ofta följer i krigets spår. Men nu talar vi inte ens om krig, utan om situationen därefter. Och i dag ser den situationen påfallande ofta ut som i Sydsudan, det vill säga den kännetecknas av en stor internationell närvaro vars vaga uppdrag ofta är något i stil med att ”ordna upp allt”.

Uppdrag av den karaktären har en förmåga att ta tid. ”Allt” visar sig ofta svårordnat. Hjälporganisationer och FN-soldater dröjer sig inte sällan kvar länge.

Och kanske har det även andra skäl än att uppdragen tar tid att slutföra. I SvD i våras berättades på ledarsidan om hur det NGO-täta Kambodja fullkomligt kryllar av biståndspengar, projekt och hjälparbetare, men att avtrycken från detta syns föga i andelen desperat fattiga men desto mer i restaurangutbudet i Phnom Penh. Som hjälparbetare i Kambodja har du vanligen råd med två betjänter på heltid. (12/2)

Att vara hjälparbetare i ett fattigt land innebär kort sagt ofta att du har råd att leva på sätt som är helt otänkbara på hemmaplan. Lockelsen i detta verkar förfärande ofta vara för svår att motstå.

– Man får en makt som man ofta inte har i sina hemländer och det pratar man alldeles för lite om innan nån åker ut, för det måste man vara förberedd på, säger Eva Zillén, organisationen Kvinna till kvinna i P1.

Ja, uppenbarligen räcker inte de uppförandekoder som snart sagt varje NGO har. Hade dessa följts hade det inte tillkommit tusentals prostituerade i Sydsudans huvudstad Juba på några år.

– Biståndsarbetarna och FN-folket älskar att köpa sex! Vissa män kommer hit och är med olika kvinnor varje dag i en månad, berättar kenyanskan Sheryl.

Alldeles oavsett vad man tycker om prostitution är det rent ut sagt pinsamt och skamligt att sexhandeln skjuter i höjden i ett land varje gång det landar lite FN-folk eller biståndsarbetare. Vad är grejen? Har de verkligen inget bättre för sig?

Länder som behöver återuppbyggas är förmodligen inte främst i skriande behov av en utbyggd sexindustri och nya lyxkrogar.