– Sitter du och ägnar tid åt att granska och bluffa om vår budget, när jag trodde att ni ägnade all tid åt dem som nu varslas och sägs upp? utbrast Mona Sahlin argt när hon debatterade mot Fredrik Reinfeldt häromdagen.
Man kan väl säga att hon tog en rövare. Nog för att finanskris och lågkonjunktur är allvarliga, men de får inte den demokratiska vardagen att upphöra. Sahlins harmsenhet föll platt till marken. För självklart granskar regeringen oppositionens budgetar – allt annat vore mycket underligt.
I USA där den ekonomiska krisen är betydligt mer akut för många amerikaner, är det däremot svårt att tala om något annat än ekonomin just nu. Allra mest skadar denna situation John McCain. Obönhörligen klumpas han ihop med sittande presidenten George W Bush och ges därmed del i skulden för att allt är som det är.
McCain har fler konkreta svar än sin motståndare. Det blev tydligt redan inledningsvis i den sista debatten mellan kandidaterna när frågan om statens växande utgifter diskuterades. McCain räknade upp områden där han vill spara. Barack Obama berättade i stället att han ska ”gå igenom varje rad i budgeten”, ta bort det som inte funkar samt effektivisera det som är bra. Häpp!
Obamas ständiga luddighet kompenseras emellertid av hans lugn och självsäkerhet. Under lång tid har opinionsmätningarna visat fördel Obama och nu börjar allt fler betrakta loppet som kört för McCain.
Med knappt tre veckor kvar är det dock lite tidigt att räkna ut den republikanske kandidaten, men onekligen har han en rejäl uppförsbacke att kämpa med. Kanske kan hans påpekanden om vad Obamas skattepolitik kan ställa till med för främst småföretagen hjälpa till att vända skutan, men det är tveksamt om det räcker.
I debatten gjorde McCain det som många förutspått – han plockade av sig silkesvantarna och drog på hårdhandskarna. Det skulle han nog inte ha gjort. För väljarna ute i bolånekrisens vardag spelar det nämligen liten roll hurpass graverande kontakter Obama har haft eller inte haft med den före detta aktivisten och terroristen Bill Ayers. De har annat att tänka på just nu.
Dessutom är Obama bra på att med lugn och värdighet bemöta anklagelser och återföra debatten till en eller annan sakfråga. Kvar sitter då McCain och framstår som om han bryr sig mer om Bill Ayers brott på 60-talet än om nutidens krisläge – det vill säga han drabbas av just den effekt som Mona Sahlin försökte nedkalla över Reinfeldt häromdagen.
Hårdhandskarna var också ett dåligt drag alldeles oavsett Obamas skicklighet. McCains väljarstöd bygger helt enkelt inte på att han har ett rykte om sig som råbarkad. Tvärtom, han gillas för att han – åtminstone i början av valkampanjen – verkade sympatisk, stark och pragmatisk. Han skulle vara den erfarne åldermannen och sådana hänfaller inte åt smutskastning.
Avsnittet om negativa kampanjer är det som dröjer sig kvar efter debatten. Den av opinionen hårt pressade McCain borde ha struntat i råden han fick. Fultricks klär honom inte. Faktum är att han inte ens är trovärdig när han smutskatsar.
Det är just därför det är synd att det går dåligt för denne republikan.
