Inför folkomröstningen i september påminner jasidan om att nationalekonomerna är för euron. Det kan rent av bli lite tjatigt att ständigt få höra att 61 procent av de svenska professorerna i nationalekonomi är för och bara 20 procent mot. Eller att det är en ännu större andel Nobelpristagare i ekonomi som också gillar euron. Men det behövs nog. I tidningen Sesam (21/03), som fortfarande vänder sig till invandrare men som efter ägarbyte slunkit ned i vänsterdiket, blir jag upplyst om att den positiva EU-opinionen i östra Europa grundas på att man där söker en storebror och kan få hjälp med det genom att lämna makten till EU. Men, skriver László Gönczi, EU är inte någon storebror. ”EU är fullt av män som älskar pengar, älskar makt och älskar att vara populära. De går inte att lita på. Fråga uteliggarna i London ” Anna Jonsson förklarar de ekonomiska samband som ligger bakom varför ”EMU är dåligt för miljön”. Traditionell ekonomisk politik går ut på att tjäna mycket pengar och att varor ska vara billiga. Vi köper redan ”för mycket och för billigt”. Det betyder att människor får för lite i lön, eftersom allt är så billigt. Överkonsumtionen förstör miljön. Dessutom måste människor i syd arbeta för en låg lön. Olsson vill ha ett annat system: ”Vi behöver köpa lagom mycket så att alla på jorden kan ha det lika bra och miljön inte blir förstörd.” Ge mig en Nobelpristagare till, tack!