Många drömmer om att kunna ta semester

Vissa ser den fria företagsamheten som en tiger som bör skjutas. Andra ser den som en ko som kan mjölkas efter behag. Men i själva verket är den hästen som drar hela lasset. (Winston Churchill)

Idag drar svenska företagare via sin organisation Svenskt Näringsliv igång kampanjen Fri företag­samhet för att visa företagandets olika ansikten, villkor och förutsättningar.

Att det behövs mer upplysning på området är ett ­understatement. Människors kunskaper om företagandets villkor, i varje fall när det gäller microföretag, är minimala. Det gäller även regeringens – när man ser hur lite den har gjort för att, konkret, underlätta för de allra minsta företagen. Trots att det är självklart att för att staten ska ha en kaka att fördela så krävs det att någon bakar den.

Det måste löna sig att genom smart och hårt arbete driva företag. Det måste finnas människor som vill vara med och utveckla näringslivet och samhället och som vågar anställa. För när företagen växer och tjänar pengar då tjänar alla på det.

Men Sverige är ett löntagarorienterat land med starka fackföreningar som glömmer att tala om för sina medlemmar att ”om ingen tar risker och vågar anställa så har ni inga jobb”. Facket tar därmed inte ett samhällsansvar utan agerar kortsiktigt och egoistiskt.

Det såg jag själv exempel på en morgon i början av maj när jag åkte tunnelbana. Tåget rullade in och jag noterade att vagnarna inte hade sin vanliga gröna eller blå färg utan var knallröda. Hade SL:s t-banevagnar genomgått ett färgbad för att pigga upp trafikanterna? Innan jag steg ombord hann jag dock se vad som stod med vita bokstäver på sidorna: ”Kommunal”.

Ett gäng kvinnor i röda västar och jackor gick runt i vagnarna och berättade om sin kamp för högre löner. Motiveringen verkade i huvudsak vara att ”det är vi värda” och att om andra får mer så ska vi också ha det.

En av kvinnorna var på väg mot mig precis när jag skulle gå av och det hann tyvärr inte bli något samtal mellan oss. Hade det blivit det så hade jag sagt samma sak till henne som jag sagt till politiker av skilda kulörer. Att egenföretagare

•inte bara betalar skatt utan också sociala avgifter på cirka 31 procent på sina inkomster;

•inte har lagstadgad semester – och absolut inga tolv procent i semesterersättning;

•sällan har råd eller möjlighet att vara lediga mer än mycket korta perioder;

•inte kan vara sjukskrivna eftersom deras sjuk­penning grundas på nettoinkomst och inte, som för alla andra, på bruttoinkomst;

•inte har någon a-kassa att tala om (de måste lägga ner verksamheten och fylla i krångliga blanketter för att få en mycket låg ersättning).

Jag skulle ha berättat att för egenföretagare är lagstadgad semester ett abstrakt begrepp, eftersom lagen inte gäller dem men att många drömmer om att någon gång kunna ta semester. De får ibland för sig att ”det är vi värda”.

Egenföretagare kan inte hyra och måla om t-banevagnar för att åka runt och berätta om sin tuffa till­varo. De har inte råd. De har inte tid, de måste jobba. De har skatter och avgifter att betala.

Regeringen blundar för att det krävs konkreta lättnader för enmans- och ­ microföretagare för att folk ska våga satsa på att skapa försörjning åt sig själva och andra. Den måste öppna ögonen!

Merit Wager är egenföretagare, skribent och översättare.