Människor vill ha en hemvist. Ett land, ett område att kalla sitt. Det är en naturlig, djupt rotad önskan. Trots allt tal om ”en gränslös värld” och trots att en del talar om att nationalstaterna borde avskaffas vill många etniska grupper och små folk ha egna landområden med självstyre. En del folkslag som bland annat assyrier och uigurer är dessutom i akut behov av skyddszoner.

Det mest välfungerande autonoma området i världen är troligen Åland, ett självstyrt, demilitariserat, svenskspråkigt landskap i Finland. Ålänningarna har behörighet att stifta lagar om sina egna inre angelägenheter. Den lagstiftande församlingen - lagtinget - kan jämföras med en riksdag. Lagtinget tillsätter Ålands regering och självstyrelselagen kan bara ändras av Finlands riksdag i grundlagsenlig ordning och med Ålands lagtings samtycke.
En kontaktgrupp med medlemmar från utrikesministeriet i Finland, Ålands fredsinstitut, landskapet och landshövdingen har arbetat fram ett samarbetsprojekt som går ut på att presentera
den åländska autonomin som ett sätt att lösa etniska konflikter i världen. Åland har haft besök av delegationer från Östra Timor, Nagorno-Karabach, Aceh, forna Sovjetstater, men också från europeiska länder.

Samerna har inte självstyre fullt ut. De har dock ett eget ting, Sametinget, som är både en statlig myndighet och ett folkvalt parlament.
Uigurerna har sin exilregering och det finns många uigurer som arbetar för ett eget land i bland annat Tyskland men också i Eskilstuna där den nyligen avlidne kompositören och multiinstrumentalisten Kurash Sultan varit tongivande.
Kurdernas kamp för ett eget Kurdistan har krönts med viss framgång - ett område i norra Irak.
Statsvetaren Avni Dervishi ”önsketänker” på Sidan 4 i Expressen den 22 november. Han vill att Sverige agerar fredsduva inom EU för ett demokratiskt självständigt Kosovo och undrar om den förra regeringens praxis ”vänta och se” ska gälla även nu. Han uttrycker önskan: ”Gör Kosovo till ett självständigt land. NU.”
Palestiniernas längtan och
strävan efter ett Palestina, är kanske den mest omskrivna och uppmärksammade kampen för en egen stat.

Forna Sovjetstater är på väg att upplösas och utvecklingen pekar mot mindre, självstyrande områden för allt fler små folk och minoriteter.
Också assyrierna (även kallade syrianer och kaldéer), Iraks ursprungsbefolkning, har enats om att de måste få ett land eller ett område att kalla sitt efter tusentals år av ambulerande tillvaro utspridda i många olika länder. Inte minst i Södertälje, där en stor andel av dem bor och där också fotbollslaget Assyriska har sin hemvist, arbetas det för högtryck för ett eget område med självstyre, en skyddszon. Särskilt efter de hätska och omänskliga dåden mot assyrier i Irak, har frågan blivit allt mer akut. Hälften av dem har redan flytt från Irak - och vart ska de ta vägen?
Världskartan ritas om, flyktingströmmar förändrar de etniska sammansättningarna överallt på jorden. Det är en mänsklig drift att skapa en tillflyktsort som man kan dela med andra från samma
folkslag eller grupp och där man kan känna sig hemma. Och för folkslag som är förföljda är skyddszoner ett absolut måste.