Sakarias Winberg jobbade åt LO. Men så skrev han en insändare. Det framgick att han var kristdemokrat och kritisk till regeringen. Då ville LO inte ha med honom att göra längre.
Fackföreningarna har en stark ställning i svenskt samhällsliv. Lagen utrustar dem generöst med möjligheter att understödja det egna kravställandet med stridsåtgärder. Kollektivavtalen är normerande och bestämmer innehållet i de enskilda anställningsavtalen mellan arbetsgivare och arbetstagare. I vissa sammanhang är den enskildes villkor i arbetslivet direkt beroende av det fackliga medlemskapet. Lagen om anställningsskydd är till exempel inget värd för den individ som får facket emot sig.

Mot den bakgrunden är det inte förvånande att omkring 80 procent av arbetstagarna är fackligt organiserade. Desto viktigare att facket visar respekt för individens integritet.
För det första handlar det om själva LO som arbetsgivare. Man är en idéburen organisation och i vissa sammanhang kan det säkert finnas legitima skäl att ställa krav på
att den som anställs delar organisationens värderingar. Men Sakarias Winbergs uppdrag för LO bestod i att informera om Folksams LO-pension. Hur ideologiskt känsligt kan det vara, på en skala från noll till inte alls?

Vilka är egentligen LO:s värderingar? Handlar det i realiteten bara om socialdemokraternas partiprogram i allmänhet och Göran Perssons regeringsförklaring i synnerhet?
LO-basen Wanja Lundby-Wedin tycks anse att Sakarias Winberg har givit uttryck för oacceptabla avvikelser från ”arbetarrörelsens värderingar”. Men hur då? Hans insändare riktade udden mot en sänkning av alkoholskatten.
”Det enda som Winberg gett uttryck för är en politisk åsikt som traditionellt har delats av arbetarrörelsen, nämligen nykterhet och ett försvar av svensk alkoholpolitik”, konstaterar tidningen Kristdemokraten. ”Till detta har fogats åsikten att Persson borde sluta som statsminister.” LO har såvitt känt inget emot nykterhet. Därför drar tidningen slutsatsen att problemet måste ligga i att Sakarias Winberg har
ifrågasatt att socialdemokraterna ska ha makten. Och att ha en annan åsikt än s-regeringens är uppenbarligen inte tillåtet ens för LO:s minsta.

För det andra handlar det om LO:s makt över alla som arbetar i vissa yrken. Man bör inte skära alla fackliga organisationer över en kam. Saco, SAC och Transport är sinsemellan väldigt olika. Men de starka banden mellan LO och det socialdemokratiska partiet är något speciellt och djupt problematiskt. Lagstiftningen gör att de flesta arbetstagare känner att de gör klokt i att tillhöra facket. Formellt sker inte längre någon kollektivanslutning till socialdemokraterna om man går med i ett LO-förbund, men många gånger är det i praktiken obligatoriskt att ansluta sig till en socialdemokratisk kampanjapparat. Att tvingas stödja s bara för att man vill ha arbete och försörja sig är lika stötande som orimligt.

I dag är LO dels en privilegierad organisation där medlemskap uppfattas som påbjudet, dels en gren av det socialdemokratiska partiet. Det minsta man kan begära
är ett antingen eller.