Nej, vinster urholkar inte välfärden. Det spelar ingen roll hur många gånger påståendet vevas, sambandet stämmer ändå inte.

Vänsterns allmänna ovilja att acceptera privata alternativ i vården, det fria skolvalet och maktförskjutningen från politik till medborgare tar nu gestalt i en samlad kritik mot välfärdsföretag som går med vinst. Det är väl enklast så. Senast på Brännpunkt (20/6) där LO:s Karl-Petter Thorwaldsson och Tobias Baudin bjöd på ett hopkok av generalargumenten mot valfrihet och privata alternativ. Det smakade som väntat.

Enligt Thorwaldsson och Baudin vet man att när en privat utförare lyckas spara en viss del av budget sker det alltid på bekostnad av kvalitet.

”Därför tummas det alltför ofta på kvaliteten (...) för att verksamheten ska kunna ge vinst till sina ägare.”

En logisk följd av resonemanget vore att kommunal och landstingsverksamhet aldrig håller annat än toppkvalitet, eftersom de sällan går med vinst eller visar överskott. Så vet vi att det inte är. Vanvård och kvalitetsbrister har dessvärre stuckit upp sitt fula tryne i såväl kommunal som privat verksamhet och för att slippa se det krävs uppföljning och löpande kontroll av all verksamhet, alldeles oavsett vem som är utförare.

Men Thorwaldsson och Baudin vrider sin tes ett varv till: ”det ska finnas utrymme för en mångfald av utförare” och ”självkart ska vi som medborgare ha möjlighet att välja” men med en ”non-profit princip”. Man tackar!

Att förbjuda vinst är detsamma som att förbjuda de företag som är en viktig förutsättning för valfrihet. Därför blir det knepigt för vänstern när den önskar skörda företagsamhetens frukter, men helst utan företag. Och definitivt utan lönsamma företag. Kombinationen valfrihet utan vinst blir då en lockande one-liner, men den är inte verklighetsförankrad.

Och det kan inte vara lätt. Så gott som alla utom möjligen Jonas Sjöstedt önskar en välfärdssektor där just företagsamhet (om än inte företag) driver på och utvecklar. Det handlar om drivkraften att alltid utveckla sin verksamhet för att bli bättre och jobba smartare. Fokus är alltid brukaren (kunden) och nyckeln är personal som trivs och får vara med i varje led.

Detta bekymrar nu inte LO. För att lyckas med konststycket att ur resterna av dagens alternativ skapa valfrihet tillsätter man en utredning. Den ska formulera ”konkreta förslag på hur välfärdssystemen kan moderniseras för att svara upp till de krav på kvalitet och tillgänglighet som ställs...”. Det vill säga exakt det som välfärdsföretagen sysslar med varje dag.

Ett alternativ är att ge medborgarna förtroendet att själva välja den skola, vård och omsorg som var och en finner bäst. Det ger två kvalitetskontroller: dels vid krav och utvärderingar, dels i och med brukarnas val.

Då finns också det som vänstern så ofta glömmer: rätt att säga nej tack och välja exit. The power of goodbye, för att tala med Madonna.

LO:s Karl-Petter Thorwaldsson bör ta inryck av Madonnas ord om kraften i ett rejält adjö.