Ungdomsarbetslösheten var en stor fråga i valrörelsen 2006 och partierna rustar för att göra ämnet stort även i år. Det är smart, inte minst med tanke på att vi har en stor kull förstagångsväljare, som förstås gärna vill höra sina frågor debatteras.
Men ungdomsarbetslösheten är intressant inte bara av kampanjstrategiska skäl. Vi är också särskilt fina på att stänga unga ute från arbetsmarknaden i Sverige. Trösklarna är höga och rörligheten låg, vilket självklart missgynnar den som ännu inte har några erfarenheter eller kontakter att bygga vidare på.
Ur det perspektivet är det både vettigt och begripligt att Centerns Ungdomsförbund startar en kampanj som innehåller bland annat en arbetsförmedling på nätet. Utöver det är orden vettigt och begripligt kanske inte kampanjens främsta kännetecken direkt. Förvisso har CUF sedan länge ett antal goda synpunkter på arbetsmarknaden, men sakinnehållet dränks i ett orimligt uppskruvat tonläge och ett obegripligt kampanjattribut i form av gröna clownnäsor.
Därmed inte sagt att kraftuttrycken inte kan gå hem. Häromdagen skrev en 19-årig tjej vid namn Filippa Lundqvist en debattartikel i Expressen (12/5) där hon argumenterade för att få arbeta på sitt jobb.
Man kan tycka att det är en konstig strid att behöva föra, men Filippa har alltså landat ett jobb på Gröna Lund och om någon dag riskerar hon att tvingas ut i strejk av Hotell- och restaurangfacket, som hon alltså inte är med i. Hon skriver:
”Om jag förstått saken rätt är det dessutom inte mina arbetsvillkor som man bråkar om, men ändå skall jag dras in. På en Facebook-sida som riktar sig till oss som jobbar på Gröna Lund finns information att om vi går med i facket före 17:e så får vi ersättning under strejken. Men jag vill inte börja min yrkeskarriär med att strejka.”
Det är lätt att förstå Lundqvists frustration. Hon har fått jobb, vill påbörja sitt CV och hindras nu från det av facket. Som driver andras frågor än hennes.
Partierna slåss nu om att framställa sina recept mot ungdomsarbetslöshet som det mest handlingskraftiga. Alliansen har redan sina generellt sänkta arbetsgivaravgifter för unga, vilket oppositionen brukar kalla för subventioner till McDonald’s.
De rödgröna hävdar att deras variant är bättre då den är ”riktad”. Riktad betyder att sänkningen endast går till anställning av någon som redan är arbetslös.
Nåja. Mig veterligen brukar McDonald’s anställa arbetslösa. Faktum är att det överlag är vanligt att vara arbetslös just innan man blir anställd. Och är man inte det kan ju företagen alltid se till att släppa sina provanställda och leta upp en arbetslös istället. Har oppositionen alls funderat på risken för dylika snedvridningar?
I själva verket är ingen av lösningarna tillräcklig, även om den rödgröna är sämre. Visst är det bra med sänkta arbetsgivaravgifter och visst kan man få effekter av att sänka dem för specifika grupper, särskilt i tuffa tider som nu.
Men de utestängande effekterna av Las och det hinder som höga ingångslöner innebär för unga utan erfarenhet är faktorer som gör arbetsmarknaden till en ointaglig borg för unga.
I det avseendet har CUF rätt – arbetsmarknaden är ett skämt. Och når de fram med sina sakfrågor lär vi nog rentav få se en och annan grön näsa på Gröna Lund.
