Försvarsanslaget kan behöva höjas. Folkpartiledaren Jan Björklund var först ut med att öppna för mer kulor till försvaret. I rapporten Till människovärdets försvar flyttar Kristdemokraterna försvaret högre upp på den egna agendan och ansluter sig dessutom till FP:s linje i fråga om pengarna. Utmärkt!
Ännu mer glädjande är att Moderaternas ledamöter i försvarsutskottet har valt samma väg: ”För att säkerställa Försvarsmaktens framtida behov behöver sannolikt försvarsanslaget ökas inom en period på 5–8 år”, läser jag i en rapport som är på väg ut i offentligheten.
Äntligen, vill jag utbrista.
Nu återstår bara Centerpartiet för att det ska finnas en gemensam hållning i Alliansen.
Över huvud taget präglas Moderaternas Blå tankar om framtidens försvar av en ökad realism i omvärldssynen och vad detta kan ställa för krav på det svenska försvaret. Mot bakgrund av att ett nytt försvarsbeslut ska fattas 2014 är det både välkommet och viktigt att de moderata försvarspolitikerna nu gör ett inspel i den debatt som i god tid bör föregå beslutet.
Den debatten är i hög grad också en intern debatt i partiet, riksdagsgruppen och i regeringen. Ledamöternas 40 år av samlad försvarspolitisk erfarenhet ska ställas mot Farbror Blås makt på finansen.
Det är en viktig markering att långt-bort-i-stan-doktrinen kompletteras med en tydligt uttryckt oro för utvecklingen i Sveriges närområde. Också därvidlag lägger man sig nära FP. Georgienkriget visar att ”Rysslands tröskel för våldsanvändning har sänkts” och:
”Den politiska utvecklingen i Ryssland präglas av en revanschism och strävar mot att återta den tidigare särställningen som en stormakt i världspolitiken. Detta tar sig uttryck i en ökande nationalism och tydliga politiska markeringar mot vad som betraktas som den ryska intressesfären.”
För att driva debatten vidare borde Moderaternas försvarskommitté jobba fram en mer konkret idé om hur, var och när för försvaret. FP har skissat på vad som behövs för att stärka försvaret av Sverige – det som är försvarets primära uppgift. Viljeinriktningen är dock tydlig.
I moderatrapporten går man så långt som att erkänna att det finns osäkerheter kring yrkesförsvaret. Det är en beskrivning som trots sin försiktighet står i bjärt kontrast till försvarsminister Sten Tolgfors mantraoptimism. Nästa steg måste vara att tala om hur osäkerheterna ska kunna hanteras. FP har en egen modifierad modell för att göra yrkesförsvaret mer robust. KD kan tänka sig att återinföra värnplikten efter 2014 om det skulle visa sig att rekryteringen inte fungerar.
Det är synnerligen uppfriskande att försvarskommittén vill att Moderaterna ska driva aktiv opinionsbildning om ett svenskt medlemskap i Nato och inte som nu inta en passiv hållning. För det är ju i Nato som Sverige naturligen hör hemma i – lika hemma som de 21 av EU:s 27 medlemmar som redan är med i Nato.
Ja, det är blåare tankar om framtidens försvar. Det känns bra. Försvaret är på väg att ta plats i valet. Kontrasten till De rödgrönas lättsinniga försvarsfientlighet blir ännu tydligare.
