Marit Paulsen, Folkpartiets Grand Old Lady, eller kärring som hon själv har kallat sig, har bytt uppfattning i kärnkraftsfrågan. I trettio år kämpade hon mot kärnkraft, men på Folkpartiets valaffischer poserar hon nu under budskapet ”Kärnkraft. För klimatets skull”. Till Expressen säger hon att ”man får lov att inse att det man trott på i alla år inte håller. Det är ganska jobbigt. Men för mig har det varit som att välja mellan pest och kolera.”

I Sverige har vi länge levt i villfarelsen att Sveriges kärnkraftverk är världens mest säkra. Sanningen är att Sverige på grund av den så kallade tankeförbudsparagrafen som infördes 1987, efter Tjernobylkatastrofen, hade en kunskapsnivå som var ungefär två decennier efter resten av världen när lagen avskaffades 2006. Tankeförbudsparagrafen innebar att ingen fick ”utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor”.

Trots att det inte var syftet med lagen, blev den största effekten av lagen att forskningen på tilllämpad kärnkraft stannade upp.

När olyckor och katastrofer inträffar på andra områden, brukar reaktionen vara att satsa mer pengar, forska mer och utarbeta nya rutiner för att undvika att samma problem ska uppstå igen.

Avgasutsläpp från bilar började uppmärksammas på allvar på 1950-talet. Om Riksdagen hade beslutat om att alla bilar skulle skrotas trettio år senare och samtidigt infört ett förbud mot forskning om förbränningsmotorer hade den enskilt största utsläppsminskande tekniken, katalysatorn, inte utvecklats. Åtminstone inte av Volvo.

I resten av världen har det hänt en hel del på kärnkraftsområdet. De svenska reaktorerna är av den andra generationens kärnkraftsteknik och i Kina, Indien och flera andra länder finns testreaktorer med den fjärde generationens teknik. De problem med hälsorisker vid uranbrytning, risk för härdsmälta och långtidslagring av uran som diskuteras mest i Sverige blir allt mindre relevant.

Genom att använda torium istället för uran minskas mängden radioaktivt avfall, och alfastrålar, som torium avger, kommer inte igenom huden varför hälsoriskerna kring hanteringen är små.

Genom att använda pebble bed-teknik istället för lättvattenteknik (som de svenska reaktorerna använder) blir härdsmälta en fysikalisk omöjlighet eftersom kedjereaktionen stannar upp när temperaturen blir för hög.

Det man trott på i alla år håller inte alltid. Med fri forskning kommer teknologiska framsteg. Att inte ta till sig ny kunskap, utan förlita sig på den kunskap som var tillgänglig vid kärnkraftsomröstningen, är att bortse från trettio år av forskning. Inom vilket annat forskningsområde är det norm?

I valet i höst finns två tydliga alternativ. Alliansen vill att gamla uttjänta reaktorer ska kunna bytas ut mot modern teknik. De rödgröna vill ignorera flera decennier av forskning.

Marit Paulsen omprövade sin ståndpunkt när situationen i världen förändrades. Det har inte de rödgröna gjort.