Wanja Lundby-Wedin blev ­rasande på Sven Otto Littorin i söndagens Agenda. Han hade fräck­heten att pådyvla henne ­sossarnas dåligt tajmade förslag att dubblera arbets­givare­avgiften för unga metall­arbetare.

Ja, LO:s ordföranden blev så arg att mini­sterns medarbetare ­nästan fick ingripa efter sändningens slut.

Vredesutbrottet kan te sig märkligt. Särskilt med tanke på vilken sång Lundby-Wedin sjunger med sådan glöd här intill: Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är, ty Internationalen åt alla lycka bär.

Förstamajtalet hon höll i år i ­Malmö avslutade hon så här:

”Och frihet kräver rättvisa! Men det kräver också många social­demokrater i Europaparlamentet. Många socialdemokrater i riks­dagen. Och många supportrar till ­socialdemokraterna.”

Dessutom sitter LO-basen i ­partiets mäktigaste utskott, och har själv ett ansvar för utmejslandet av s-politiken. Så ­visst begriper jag vem Wanja är argast på.