Stefan Löfven sparade inte på sötman när han sjöng serenad vid Svenskt Näringslivs framtidsmöte ute på Älvsjömässan i veckan. De tusen uppvaktade företagarna var för många för att få plats på en balkong – i stället satt de vid runda bord med datorer och pekplattor framför sig – men det lade inte sordin på stämningen. Löfven vittnade om allt vackert och värdefullt som svenska företag bidrar med och avslutade sin kur med den grande finale som hans rivaler skänkt honom: Ni, mina vänner, är allt annat än ett särintresse!

Talet var anpassat för målgruppen, om man så säger, men jag tror inte att Löfven sade något han inte menade och han hade starka budskap: Vi har skäl att glädjas över att ha så många framgångsrika företag och dugliga företagsledare i landet. Vi måste inse att globaliseringen utgör en ständig utmaning, och vi i Sverige har inte gett näringspolitiken tillräckligt hög prioritet.

Historien har vänt blad. För drygt 30 år sedan höll en av Svenskt Näringslivs föregångare, SAF, sin andra kongress just på Älvsjömässan. Då handlade det om att försvara sig mot LO:s och Socialdemokraternas planer på att ersätta den fria företagsamheten med löntagarfonder. Nu kommer S-ledaren, som också är just avgången Metallbas, på besök och talar sig varm för näringslivet som samhällsbärare. Mycket bör fortfarande reformeras i svensk politik, men det skadar inte att någon gång ta ett steg tillbaka och anlägga det lite längre perspektivet.

Löfven fick ett vänligt mottagande, men det återstår en hel del innan han har kopplat greppet om Företagarsverige. SvD Näringsliv tog temperaturen efter talet (16/5) och reaktionerna var reserverade. Mest positiv var tungviktaren Sverker Martin-Löf med rötterna i basindustrin. ”En ulv i fårakläder”, sade däremot verkstadsföretagaren Bo Martin Tell, som gillade vad han fått höra men tvivlade på att Löfven skulle genomföra det. ”Det känns inte som om han förstår sig på små-företagare”, sade Heléne Stålbom, som driver konditori i Falkenberg. Det är mot arbetsintensiva rörelser som hennes som S-förslagen om höjd restaurangmoms och höjd arbetsgivaravgift för unga kommer att slå som hårdast.

De korta enkätsvaren ringar in Löfvens starka och svaga sidor.

Han är väl medveten om konkurrensen på världsmarknaden och att företagen måste ha vettiga villkor. Lönerna kan inte stiga fortare än produktiviteten, och ökad produktivitet kommer av ökat kunskapsinnehåll. Alltså måste näringspolitiken stärkas: staten ska främja innovationer och tillgång på riskkapital och satsa för allt vad man är värd på utbildning. Löfven talade avundsjukt om att Sydkorea satt upp som mål att 80 procent av varje årskull ska ta högskoleexamen.

För Sveriges och regeringens skull får man hoppas att Alliansen tar upp den kastade handsken. De borgerliga har satsat på vägar, järnvägar och forskning, men det finns utrymme för betydligt mer och inte minst för förbättringar när det gäller hur man prioriterar och lyfter näringspolitiken. Det är ändå märkligt att se hur snabbt Löfven har fått ta initiativet. Så väldigt imponerande är det inte med statligt riskkapital och ett innovationspolitiskt råd, och när man hör hans Hamletmonologer om energin är det lätt att dela farhågorna hos Bo Martin Tell.

Och så är det där med hela företagsamheten. Jag känner mig säker på att Löfven älskar gruvor, fabriker och smältverk. Men vad tycker han om butikerna, restaurangerna, call center-företagen, webbyråerna, vårdcentralerna, vaktbolagen och rut-verksamheterna, vars tjänster utgör en så viktig del av den svenska arbetsmarknaden? Enda signalen hittills är att han vill höja deras skatter. Vårdcentralerna och rut-företagarna får inte ens ordentliga besked om att de ska få finnas kvar.

Det är helt rätt att jobba för innovationer och fler högkvalificerade jobb. Men dels skapas många sådana arbeten på andra håll än i industrin, dels behövs många fler sortens arbeten än de högbetalda ifall arbetslösheten ska minska. Det måste finnas vägar in i arbetslivet för alla människor.

S anklagar nu regeringen för att administrera massarbetslöshet. Det är överord. Visst hade det varit bra med lägre arbetslöshet, visst har man satsat för lite på företagsamhet och visst har en del åtgärder floppat, men Sverige har också gått igenom en stor finanskris och den europeiska skuldkrisen pågår för fullt. Dessutom göms numera långt färre människor i förtidspension.

Framför allt står S själva helt tomhänta vad gäller jobben. Förlängd skolplikt till 25 års ålder i form av ”utbildningskontrakt” är rena skrivbordskonstruktionen och skattehöjningarna minskar snarare än ökar sysselsättningen. Använder man sedan pengarna till att höja a-kassan förstärks den effekten.

Stefan Löfven vet mycket om storföretag och om jobb. Vad gäller småföretag och jobbskapande politik har han mycket kvar att bevisa.