Knaslåg och dunderdum. Det tycker LO att regeringens politik är. Nya ord, men huvudbudskapet i valkampanjen är traditionsenligt: Rösta på Socialdemokraterna!
Samtidigt som LO igår visade upp sina valaffischer, presenterade den folkpartistiske riksdags-ledamoten Carl B Hamilton sin återkommande sammanräkning av de bidrag som LO ger till Socialdemokraternas kampanjande. Inför årets val har han kommit fram till siffran 630 miljoner kronor. Det är en uppskattning och bör behandlas som en sådan. Men huvudpoängen är att det inte bara går att räkna med de 60 miljoner kronor som LO ger till S, eller de 24 miljoner kronor som LO lägger på den egna kampanjen för S, utan att man också måste räkna in den arbetskraft som LO:s förtroendevalda ställer till förfogande och som är värd långt mer än de bidrag som redovisas öppet.
I gengäld driver Socialdemokraterna en politik som upprätthåller LO:s medlemsantal och makt. Så kan huvuddragen i den facklig-politiska samverkan sammanfattas.
Det går att säga mycket om det osunda inslag den maktaxeln har varit i svensk politik. Men det borde också bli alltmer tydligt för de två berörda parterna att samarbetet är problematiskt.
Visserligen lär LO knappast släppa samarbetet med SAP i första hand. Det är de personliga kopplingarna mellan facket och partiet alltför starka för. LO:s ordförande sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott och SSU är inte bara Socialdemokraternas, utan även LO:s, ungdomsförbund. För att bara nämna ett par exempel.
Men när en Socialdemokratisk enpartiregering inte längre finns på agendan blir det svårare för LO att tillvarata sina medlemmars intressen genom att bara stödja ett parti. Om nu LO:s ledning är intresserade av att tillvarata medlemmarnas intressen? Även den tid när det var självklart att en majoritet av LO:s medlemmar skulle stödja S tycks vara på väg att bli ett minne blott.
I SCB:s undersökning av partisympatier i maj svarade 54,4 procent av LO-medlemmarna att de skulle rösta på Socialdemokraterna. Det är fortfarande en hög siffra, men det innebär trots allt att över 45 procent har för avsikt att rösta på ett annat parti. Så lågt har förtroendet för S inte varit på tio år. Ändå får partiet ett helhjärtat stöd från LO:s ledning. I praktiken innebär kampanjen också ett stöd för det rödgröna samarbetet, vilket på sitt sätt är ännu märkligare: Hur många LO-medlemmar känner sig bekväma med Miljöpartiets industripolitik som presenterades igår? Ens av de 6,6 procent av LO-medlemmarna som enligt SCB sympatiserar med MP?
Ännu märkligare är förstås situationen för var fjärde LO-medlem som sympatiserar med något av allianspartierna. Vad säger de om mångmiljonbidragen?
