Sverige var en gång ett land med en offentlig sektor baserad på egenproduktion och monopol. Konkurrens och privat drift framställdes som rena domedagen för ”välfärden” men är sedan rätt länge självklara inslag i vardagen som få vill byta bort. På det hela taget har utvecklingen varit bra för att ge mer valuta för skattepengarna och öka den ekonomiska friheten. Det är förstås inte detsamma som att allt fungerar så bra som det borde.
Offentlig sektor var kronjuvelen i det S-märkta Sverige och nog har man strävat emot vid varje tillfälle som sektorn har öppnats. Det ideologiska motståndet finns fortfarande och splittrar Löfvens socialdemokrater i synen på vinst i välfärden. LO står som vanligt i vägen med känslostöd av den vinklade bild av äldrevård som Dagens Nyheter satte med sina artiklar om Carema och Koppargården.
Men det är kanske inte så märkligt att den bilden så lätt fick fäste. Det finns en grund att stå på. Ett exempel på detta är det utdrag ur läroboken Samhälle i dag av Karin Wergel m fl (Natur & Kultur) som snurrade på de sociala medierna i går. Boken, som har kommit ut i olika upplagor 2005, 2006, 2008 och fortfarande används, kolporterar vänsterns bild av ”privatiseringar” till niorna. Det är tillbaka till domedagen:
”Företagen vill utföra sin uppdrag så billigt som möjligt eftersom de drivs för att skapa vinster. Det innebär att de försöker klara verksamheten med så få anställda som möjligt. Ju mer pengar som satsas på exempelvis ett äldreboende, desto bättre blir det ju för dem som bor där. Maten blir bättre, städningen blir bättre, det finns fler vårdare och så vidare. Men de företag som driver äldreboende har ju lovat att göra det till så lågt pris som möjligt. Det drabbar alltså kunderna, i detta fall de äldre.”
Lov finns inte. Anbud tas bara in på basis av pris och inte kvalitet. Företagen tänker bara på vinst och struntar i verksamheten. Slutsatsen är:
”Konkurrensen fungerar alltså inte på samma sätt när det gäller varor i den privata sektorn och tjänster i den offentliga sektorn. I den privata sektorn pressar konkurrensen ner priserna vilket gynnar kunderna.”
Till texten finns en illustrativ illustration. Teckningen visar en brett leende man med portfölj under armen som säger ”Jag representerar de nya ägarna” till en rullstolssittande äldre dam. Damen svarar: ”Nåja, lite vanvård ska väl en gumma tåla.”
Det hela är ett pedagogiskt haveri.














