Ruben Tastas Duque är engagerad i papperslösa. Hans driv är så starkt att han i våras fick Studieförbundet Vuxen­skolans utmärkelse Årets folkbildare i Stockholm. Prispengarna på 10000 ­kro­nor står kulturförvaltningen i Stockholms stad för.

Tastas Duque är även syndikalist. Så till den grad hängiven att han reste till Malmö för att protestera mot en krog som SAC ogillade. I likhet med andra fack har SAC rätt att använda fackliga stridsåtgärder. Dit hör emellertid inte att blockera restauranger så att matgäster varken kan ta sig in eller ut. Inte heller får man nonchalera polisens tillsägelser.

Ruben och hans syndikalistkompisar dömdes nyligen av Malmö tingsrätt för egenmäktigt förfarande och ohörsamhet mot ordningsmakten. Rubens straff blev 3000 i böter, en femhundring till brottsofferfonden och en tjugo­fjärdedel av skadeståndet på 10000 till krogen Izakaya Koi AB.

Efter rättegången menade SAC att polisens ingripande och efterföljande åtal var en ”historisk åtgärd med politiskt motiv” (TT 20/11).

Själva tycks de alltså uppfatta krogblockaden i Malmö som en händelse av ungefär ­samma dignitet som Ådalskravallerna 1931. Ingen brist på självkänsla där inte.

I förra veckan skrev jag att det var smått sensationellt att rättegången mot tre djurrättsaktivister på Söder i Stockholm över huvud ­ta­get ägde rum. Efter att ha läst tingsrättens dom från i fredags inser jag att det lika mycket är rätten själv som står för det ­sensationella.

Nåja, bötesdomarna mot de två kvinnor som polisen grep med sprayburkar utanför Larsson pälsbutik är väl helt i sin ordning. Men tingsrättens resonemang när den frikänner mannen som tillsammans med kvinnorna var åtalad för förberedelse till grov skadegörelse, får åtminstone mig att skaka på huvudet. Trots rånarluvor, avbitartänger, en förteckning över 25 minkfarmer och mycket annat som polisen hittade vid husrannsakan så menar tingsrätten att det är mindre troligt att killen hade tänkt släppa ut ­minkar som dukar under om de blir fria. Eftersom han är djurvän. Tack för den analysen.

Det finns hundratals dokumenterade fall där djurrättsaktivister har klippt upp burar så att minkar har kommit ut. Det är själva poängen med djurvännernas protestaktioner. Hur naiv får en domstol vara, kan man undra.

Om tingsrätten istället hade kommit fram till att killen inte bara hade tänkt titta på minkarna utan faktiskt också släppa ut dem, ja då hade han sannolikt dömts för förberedelse till grovt brott. Detta med tanke på den ekonomiska förlust som i så fall skulle ha uppkommit för ägarna.

Nej, jag sätter inte likhetstecken mellan syndikalister och djurrättsaktivister. Däremot ser jag en gemensam nämnare: Likgiltigheten för andras egendom.

Samma obefintliga respekt för andras rättigheter går igen hos personerna bakom attentaten i Magnus Sandelins bok Extremisterna (DN Förlag, 2007).

Sandelin skriver trösterikt att de flesta extremister växer upp. Medan de som inte gör det, utan som i 30-årsåldern fortfarande bär på ett hat mot sin omgivning, är samhällets verkliga fiender. Sådana som demokratier alltid har en skyldighet att försvara sig mot.