Varför ska det vara så svårt att hitta ett nybyggt vackert hus? Det mesta som uppförs är modernistiska rätlinjiga lådor, några på höjden, andra på bredden. De sås fortfarande i rader i vårt nordliga karga landskap. Varför hänger miljonprogrammets estetik kvar?
Studera annonserna över nyproduktionen av bostäder: Annedalsterassen i Bromma är ett bra exempel på den grå arkitekturen. Och går inte Norra Bantorgets nya Hotel Clarion Sign i samma mollstämda toner som Arkitekthögskolan, som i omröstning efter omröstning ratas av folket? Och mitt emot Cityterminalen märks ett gråsvart nybygge med rosa och orangea bjälkar på utsidan. Det liknar parkeringshuset i Caroli City i Malmö, ett mörkt komplex som på 70-talet uppfördes på rivningsgruset efter de östra delarna av Gamla staden i Malmö, som då utraderades lika skoningslöst som Hagakvarteren i huvudstaden.
Själv föredrar jag mer klassiska former och organiska linjer, och tycker att St Erikskvarteren med oval, personlig innergård i Stockholm eller varför inte bostadsområdet Jakriborg utanför Lund med sina spetsiga taknockar är lyckade miljöer som avviker från de likriktade lamellerna. Pastischer! ryser dock arkitektkåren. Samma skrå som mangrant ritar tämligen taffliga pastischer av en ungefär 90 år gammal modernism. Hur modernt och nyskapande är det?
Det är i själva verket oerhört fantasilöst att fortsätta i Le Corbusiers anda, arkitekten som ligger bakom avhumaniseringen av städerna och kärleken till den gråa betongen. Ändå framhåller kåren ständigt att det är mer åtråvärt att abstrakt spegla ”samtiden” och ”tidsandan”, än att skapa miljöer som de människor som ska leva och verka i dem tycker om och trivs i.
Tro nu inte att vi ska pausa och bara drömma oss tillbaka. Staden är värd att älska och utveckla. Så bygg nytt och bygg mer! Det finns gott om utrymme, inte minst i Stockholm som är Europas glesaste huvudstad. Bara en kvarts miljon bor i innerstaden; åtta av tio stockholmare bor utanför tullarna. Och för all del, många uppskattar nyfunkisen. Min ödmjuka förhoppning är blott att vi i Sverige ska bygga mer pluralistiskt, så att personer med olika preferenser hittar en bostad med modern standard, men i en byggstil som stämmer överens med deras smak. Bopriserna i stenstaden ligger inte bara på en hög nivå på grund av läge och den urbana stadsplaneringen, utan också för att fler än jag uppskattar högt i tak, vällagd parkett, stuckatur och rikt dekorerade trappuppgångar.
Det är inte heller en slump att det är på platser med ett diversifierat ägande, mindre konformism eller med få detaljbestämmelser om vilket tegel eller färg man får använda som det växer fram en rik variation.
USA förknippas främst med glasprydda skrapor och oändliga förorter utan centrum. Men där finns faktiskt också mängder av klassicistiska byggnader, även nybyggda. När man lämnar de ödsliga regeringskvarteren i Washington DC och beger sig uppför Massachusetts Avenue kommer man till ett nytt flerbostadshus – i gotisk stil. Ett stenkast därifrån ligger National Cathedral som färdigställdes 1990 – och den liknar en europeisk gammal dom.
Det finns estetiska alternativ – såväl låga som höga – till de fyrkantiga modernistiska byggnader som nu planeras i Västra City, Stockholms hjärta.
