det här valet finns inga vinnare, heter det från socialdemokratiskt håll. Kaos, ropar en jätterubrik över två sidor sidor i Aftonbladet. Det förra är rökridåer för att dölja Socialdemokraternas kollaps, det senare är sensationalism. I själva verket finns det glasklara vinnare och läget i riksdagen behöver inte alls bli speciellt kaotiskt.

Vinnarna är Fredrik Reinfeldt, Moderaterna och Alliansen. Man kan inte tala om annat än succé när en borgerlig regering blir omvald för första gången sedan Eldkvarn brann – och det efter att ha genomfört ett kontroversiellt reformprogram och drabbats av en svår finanskris.

Regeringen blev dessutom inte bara omvald utan ökade sin andel av rösterna. De nya mandaten tillfaller M, medan de andra tre partierna har gått något tillbaka, men Alliansen uppträder som en helhet utom just vid valurnorna och FP, C och KD har alla lämnat viktiga bidrag. Självklart får M-ledaren Reinfeldt nu inte belöna deras lojalitet med att kräva fler ministerposter åt Moderaterna.

Det rödgröna regeringsalternativet har underkänts av väljarna och är klara förlorare.

Inget etablerat parti vill ha med SD att göra, men att det saknas klar majoritet är långt ifrån detsamma som kaos. Om Reinfeldt skulle välja att fortsätta i minoritetsställning uppstår det oreda i riksdagen först om De rödgröna och Sverigedemokraterna går ihop och börjar fälla regeringens politik på ett systematiskt sätt, och hur troligt är det? Ska man ta Mona Sahlins valnattsuttalanden på orden kommer det inte att ske över huvud taget.

Reinfeldt säger ändå att han vill undersöka möjligheterna till ett samarbete med Miljöpartiet. Språkrören riposterade dock direkt genom att säga att man saknar väljarmandat för sådana förhandlingar. Ska det samarbetas ska alla De rödgröna partierna bli inbjuda. Det var antagligen uttryck för någon halvsmält förhandlingstaktik men lät mest som ett eko från MP:s barndom.

Reinfeldt ska förstås tala med MP, men någon stor uppgörelse där också S ingår kan inte vara aktuell. Det vore orimligt att avskaffa systemet med regering och opposition bara för att ett obehagligt vi-och-dom-parti har tagit sig över fyra procent.

Men inte heller samregerande med MP är realistiskt. Igår listade Maria Wetterstrand punkter där MP anser att regeringen är helt fel ute, och då förblev inte många politikområden onämnda. Dessutom skulle MP bli femte hjulet under vagnen i ett väl fungerande regeringssamarbete.

Minoritet är ingen önskesits. Men svensk demokrati har haft minoritetsstyre förut, som statsvetaren Magnus Hagevi konstaterar: 72 procent av tiden.