Under fredagen intog missnöjda egyptier åter den globalt kända demonstrationsplatsen Tahrirtorget. Detta underströk vad alla egyptier redan vet. Det var inte svårt att enas kring avskyn mot diktatorn. Men vägen mot någonting bättre än det tidigare styret är inte lika rak.
Det gäller inte minst i politiken. Islamismen hölls undertryckt av Mubarak men har nu kunnat segla upp till ytan. Den största islamistiska rörelsen, Muslimska brödraskapet, är svårgreppbar och fruktad av många.
Politiska rörelser som vill bygga samhällets grund på religiösa doktriner oroar i alla lägen, men i Egypten finns vissa tecken på moderation. Bland annat har Essam el-Erian, en av rörelsens ledare, i flera intervjuer talat i positiva ordalag om demokrati och yttrandefrihet för alla, inte bara för rättroende.
Revolutionen förändrade allting – även brödraskapet, menar el-Erian. I en intervju i The Guardian (8/2) hävdar han att egen majoritet i parlamentet inte ses som någonting eftersträvansvärt. Istället talas det om koalitionsbyggande och konsensus.
Det bör dock påpekas att rörelsen tidigare har anklagats för att tala med en röst mot utlandet och med en annan inom Egypten. De som granskat vad brödraskapets parlamentsledamöter sagt i talarstolen har hittat krav på att samhället ska tvättas rent från hedniska kulturyttringar såsom ogudaktig litteratur och skönhetstävlingar.
Retorik där självmordsbombare får heta ”martyrer” och Israel ”judarna” (då menat som skällsord) har knappast hört till ovanligheterna inom rörelsen. Som inom alla större grupper finns dock olika falanger och riktningar, och vissa experter på egyptisk islamism menar att rörelsens konservativa delar ständigt förlorar makt till förmån för de mer progressiva och genuint demokratiskt sinnade.
Låt oss hoppas att det stämmer, för i ett demokratiskt Egypten kommer rörelsen nog oundvikligen att få betydande makt.
Den som dock inte vågar sätta sitt hopp till brödraskapets interna utveckling kan istället hoppas att ekonomiska incitament lyckas hålla extremismen borta. Turistindustrin har burit Egypten länge, och betraktas även av Muslimska brödraskapet som nyckeln till välstånd. Strikta religiösa morallagar är knappast en bra grund för ett semesterparadis.
Icke att förglömma är att semestersugna också finns i det rikare grannlandet Israel, varifrån turisterna regelbundet kommit sedan de båda länderna slöt fred. En stark och befogad oro finns för att Muslimska brödraskapet ska riva upp fredsavtalet om de kommer till makten.
Det vore katastrofalt för fredsprocessen i Mellanöstern. Kanske kan israeliska turistpengar bibehålla ländernas relativt goda relation.
