Tänk om julklappar vore billigare. Om de hade kostat, säg, 25 procent mindre. Tror du att du skulle ha fått en bättre och dyrare julklapp då?
Ja, det säger i alla fall ekonomins lagar. Och det säger faktiskt även regeringen, även om den inte brukar prata specifikt om julklappar.
I regeringsförklaringen i höstas sade statsminister Fredrik Reinfeldt att regeringen ville ”uppmuntra de ideella krafterna” genom att ”införa avdragsrätt för gåvor”. Det är en utmärkt ambition. På så sätt blir det, enkelt uttryckt, billigare att ge, och därmed blir det också fler och dyrare klappar.
Det som var mindre bra i regeringsförklaringen och i den efterföljande -politiken var att Reinfeldt gav en tämligen snäv definition på vilka gåvor avdragsrätten skulle gälla: ”till hjälpverksamhet”.
Därmed duger det inte med att vara snäll för att tomten ska komma. Det duger inte att bidra till kulturlivet genom att sätta upp en teaterföreställning i aulan. Det duger inte att höja folkhälsan med att arrangera ungdomsidrott. Det duger inte att förebygga en miljökatastrof genom att hålla kursverksamhet om energisnåla tekniker. En väldigt stor del av civilsamhällets ideella krafter når inte upp till definitionen ”hjälpverksamhet”.
Rädda barnens jourtelefoner, Stadsmissionens soppkök och Röda korsets biståndsinsatser är värda allt stöd på jorden. Självfallet är det välkommet med avdragsrätt för gåvor till dem.
Men den ideella sektorn är större än så. Fotbollsklubben, teaterföreningen och tankesmedjan hör också dit.
Det finns pengar. Svenskarnas givmildhet är stor. Och den växer särskilt bland företag. Enligt tabellerna från Svensk insamlingskontroll har gåvorna från företag till välgörenhetsorganisationer med så kallat 90-konto ökat radikalt under decenniet. År 2000 skänkte företagen 67 miljoner. År 2009 hade givandet stigit till 574 miljoner kronor.
Fortfarande står företagen för en relativt liten del av gåvorna – privatpersoner skänkte 4,7 miljarder kronor förra året – men den växande andelen visar på en potential.
Här finns en enorm kraft. Men regeringens tänkta avdragsrätt riktar sig bara till privatpersoner som vill donera.
Det finns alltså pengar, bidragsvilja och behövande mottagare.
Så varför sätter man upp dessa hinder? I regeringens utredning Skatteincitament för gåvor till forskning och ideell verksamhet (SOU 2009:59) kan man se exempel på ett fantastiskt resonemang. Utredaren ser ett allvarligt problem med ”möjligheten för en givare att själv dra nytta av föreningens förstärkta ekonomi genom bättre möjligheter att utöva den verksamhet föreningen syftar till”. Vilka ideella föreningar som helst kan därmed inte komma ifråga. Den som donerar till Stadsmissionen lär inte ha anledning att köa till soppköket, men den som donerar till den lokala teaterföreningen kan ju riskera att själv komma i åtnjutande av verksamheten. ”Svårigheterna blir särskilt tydliga om man tänker sig att en sådan förening sänker medlemsavgifterna, som fram till dess finansierat verksamheten, och ersätter dem med 'gåvor'” fortsätter utredaren.
Ja, hemska tanke. Det är som att inte kunna ge en negligé till sin fru för att man kan riskera att åtnjuta vissa egna fördelar av detta.
Det finns en ideologisk dimension i civilsamhället som en borgerlig regering borde begripa. Ett starkt civilsamhälle är ett skydd mot en klåfingrig statsmakt. Det kan låta fånigt att säga sådant idag, men för bara några decennier sedan så var det ett problem på riktigt, och samhället kan svänga snabbt. Vi vill inte ha ett DDR-Sverige, och ett starkt civilsamhälle är ett skydd mot att sådana tendenser återkommer.
Det finns också en ekonomisk aspekt, som man kan tycka att åtminstone nuvarande regering borde inse. Om föreningslivet, eller kulturlivet, eller Idrottssverige, ska kunna expandera i framtiden så kan det inte ske genom mer offentliga pengar. Den demografiska utmaningen, där allt färre arbetande ska ombesörja välfärden för en allt äldre befolkning, gör att det offentliga snarare måste prioritera hårdare. Lösningen ligger i frivilliga privata pengar.
Regeringen borde riva hindren för välgörenheten. Låta både företag och privatpersoner ge, till en vidare krets verksamheter.
Då skulle tomten komma med betydligt häftigare julklappar.
