en prisade matteläraren Stavros Louca står heroiskt vid resterna av den nyss nedbrända Rinkebyakademien. ”Byggnaden är förstörd men vår vision finns kvar i våra huvuden. Vi kommer att resa oss ur askan.”
Utan lärare som Stavros Louca och utan satsningar som hans akademi, där näringsliv och skola knyts ihop, kommer många av barnen i de problemfyllda förorterna aldrig att komma ikapp.
Det är inte heller så att det allmänna låter bli att satsa. Förutom den normala schablonersättningen för en skolelev i Stockholm (i högstadiet knappt 60000 kronor per elev och år efter administrativa kostnader) utgår extra anslag beroende på socioekonomiska faktorer. Rinkebyskolan får därmed nästan 50000 kronor ytterligare per elev och år.
Det är med andra ord redan stor skillnad i resurser mellan problemtyngda områden och andra.
Men till vilken nytta satsas allt detta om den grundläggande ordningen inte kan upprätthållas? Upploppen i Rinkeby de senaste dygnen är inga isolerade fenomen, och inte heller är det något unikt att ungdomar bränner ner ett bostadsområdes skola.
Förra året inträffade 457 skolbränder, varav 225 betecknades som ”anlagda med uppsåt” av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Då har man ändå en snäv definition av ”anlagd”, där inte ”barns lek med eld” eller ”fyrverkerier” ingår.
Det är en fördubbling sedan man började mäta i slutet av 1990-talet. Kostnaderna för bränderna räknas nu i miljardbelopp.
När brandkårerna anlände till Rinkeby på tisdagkvällen kunde släckningsarbetet inte inledas omedelbart därför att polisen inte kunde garantera räddningsarbetarnas säkerhet. Ögonvittnen beskrev situationen som en ”krigszon”. En polis kände sig tvungen att avfyra tjänstevapnet.
I Rinkeby har man nu höjt beredskapen. Socialtjänstens fältassistenter kompletteras med ungdomspedagoger och socialsekreterare. Det är naturligtvis nödvändigt i ögonblicket, men kommer inte att klara upp de långsiktiga svårigheterna.
Sverige har under decennier försökt satsa utsatta områden ur problemen. Med mer resurser till skola, socialtjänst och föreningsliv skulle tryggheten komma, trodde man.
Det är sant att belastade områden behöver extra stöd. Men man kan inte börja i den änden.
Det är den grundläggande säkerheten som måste etableras först. Lag och ordning, trygghet för invånarna, är förutsättningar för framgång.
Utan det blir satsningarna, bokstavligen, rök och aska.
