Ska våra skattepengar räcka till så mycket sjukvård som möjligt, eller är det viktigaste att alla läkare och sköterskor är anställda av landstinget? Tycker regeringen och dess stödpartier att det är bättre att sjuka människor skickas hem, än att de får vård av av privata bolag? Det är ännu oklart när den nya så kallade stopplagen i sjukvården läggs fram för behandling i riksdagen, men när den gör det kommer vi att få svar på sådana frågor.
Som SvD kunde rapportera för en vecka sedan, ska akutmottagningen på Karolinska sjukhuset i Solna under våren stängas för flera patientkategorier. Tiotusentals människor som känner sig dåliga nog att söka vård mitt i natten, men ändå kan stå på benen, ska avvisas, med tillsägelse att i laga ordning besöka sin vårdcentral under kontorstid.
Stängningen av Karolinskas akut är ännu ett symptom på systemkrisen i svensk sjukvård. De som kommer till Karolinska gör det inte därför att de tycker att det är roligt med överfulla väntrum. De gör det därför att alternativen är
ännu värre.
Primärvården fungerar uselt, och alla som följt SvD:s nyhetsrapportering under året vet att den svenska vårdkrisen drabbar alla, från influensa- till cancerpatienter. Men den enda märkbara aktivitet detta föranlett från regeringshåll är försök att riva ner de mest välfungerande verksamheterna.
Stopplagens syfte var tydligt när den började diskuteras under sommaren: vanliga privata företag - sådana som delar ut vinst till sina aktieägare - ska inte få driva sjukhus. Det skulle bland annat innebära nedläggning av S:t Göran Stockholm, som år från år givit mer vård för varje skattekrona, medan förhållandet varit det motsatta på de landstingsdrivna sjukhusen. Förslaget mötte alldeles förödande kritik från nästan varenda remissinstans, såväl de vårdfackliga organisationerna som statens egna myndigheter. Några egentliga motiv för lagen har inte heller framförts från socialdepartementet, annat än en allmän misstänksamhet mot vinstintressen överhuvudtaget.
Sveriges sjukvårdskris löses
naturligtvis inte enbart genom att privata aktörer får mer utrymme, men exemplet S:t Göran visar att vinstdrivande sjukhus, som utför offentligt finansierad vård, kan tjäna såväl patienters och personals som skattebetalarnas intressen. Det vore sorgligt om stopplagens slutliga utformning skulle bekräfta att Ylva Johansson tänker följa i Lars Engqvist spår, och sätta socialdemokratins intressen före patienternas. De som under våren kommer att skickas hem obotade från Karolinska sjukhuset skulle nog föredra en medicinsk diagnos framför en partiideologisk föreläsning.
