Det var begripligt, om än en smula oroväckande, att den lilla konstföreningen i Tällerud inte ville ställa ut konstnären Lars Vilks teckning ”Muhammed som rondellhund”. Det är värre att Gerlesborgsskolan i Bohuslän inte vågar göra det.

Ledningen anger omsorg om skolans och elevernas säkerhet som anledning att refusera Vilks till den sedvanliga utställningen med konstskolans lärare, där Vilks är en. Att en konstinstitution anser att den behöver bekymra sig mer för liv och lem än för kvalitet är en skam för ett öppet samhälle.

Tilltaget att porträttera Muhammed är inte någon lågbrynt eller rasistisk provokation. Lars Vilks är professor emeritus i konstteori och i sin konstnärliga gärning har han återkommande utforskat frågeställningar om konstens plats i det offentliga. I och med refuseringarna har Vilks blottlagt en självpåtagen censur och en ideologisk likriktning inom kulturvärlden och ritat ut på kartan exakt var gränsen går. Den är snävt dragen.

Det hade varit möjligt att överträda alla moraliska gränser och göra riktigt hetsande antimuslimska och islamofobiska teckningar. Historien är full av dumma stereotyper om blodtörstiga muslimer. Jyllands-Postens karikatörer anspelade på några av dem, varför få tyckte att danskarnas publiceringar kunde ses som något annat än osmakliga och rotade i en antiarabisk tradition. Vilks bilder är inte sådana. Hade konstnären inte uttryckligen skrivit att de föreställer Muhammed hade få sett det – och en rondellhund är inte en verklig.

Vilks förlöjligar Muhammed. Det är hans rättighet, och den har ännu inte kränkts, även om det ser illavarslande ut att han fått anonyma mordhot. Det finns ingen generell rätt att få sina verk visade, men det vore fruktansvärt om vårt samhälle skulle tillåta att konstnärerna och galleristerna skräms till tystnad.