Förväntningarna var ganska höga, i tider av arabisk vår, liberalisering av Burma och heroiskt motstånd i världens hårdaste diktaturer. Så när årets pristagare EU utannonserades gick det ett sus genom, tja, hela Folkpartiet.

Det är lätt att göra sig lustig över Nobels fredspris. Som så många gånger förr, ska tilläggas. Kissinger och Le Duc Tho 1973. Anwar Sadat 1978. Yassir Arafat 1994. Kofi Annan 2001. Jimmy Carter 2002. Al Gore 2007. Och inte minst Obama 2009.

Det är synd, för EU är ett fantastiskt projekt. Europa har haft en historiskt långvarig period av fred. Det beror inte enbart på EU, förstås, men delvis. Handeln och integrationen utgör en värdefull del i den fridfulla utvecklingen. EU har varit garant för en demokratisering av det forna östblocket. EU har drivit Turkiet i demokratisk riktning.

EU är ett fredsprojekt, oavsett alla brister. Och det är värt ett pris.

Inte minst behövs pengarna.