Kommentar | Reformstrategi

Demonstrationerna på gatorna i franska städer riskerar att avskräcka regeringar i andra länder från reformer. Slutsatsen bör dock vara den motsatta: det är för att den franska regeringen inte har en strategi för reformer som den misslyckas.
Hur kan vissa länder lyckas med reformer och andra misslyckas? Irland, Estland, Nya Zeeland, Slovakien, Australien och Island är några som har lyckats. I länder som Frankrike, Italien och Tyskland är förändring svårt. Minsta förslag för sänkt skatt, färre regleringar eller lägre bidrag möts av motstånd.

De flesta länder i västra Europa har ekonomiska problem, inte minst med arbetslöshet. I Frankrike är ungdomsarbetslösheten cirka 23 procent. Hur kan då unga demonstrera under paroller som ”Reglering!” och kräva att staten förbjuder att de kan bli uppsagda från arbeten som de inte har?
Sveriges ungdomsarbetslöshet är enligt Eurostat ungefär som den franska, 21,5 procent. Både den och antalet förtidspensionerade under 30 har ökat kraftigt på
senare år. Också här föreslås mer av samma politik, som subventionerade arbeten åt unga. Otryggheten i att plusjobben varken garanterar fast anställning eller ens berättigar till a-kassa demonstrerar ingen emot.

I Danmark är arbetsmarknaden i dag däremot relativt fri. Således har de en ungdomsarbetslöshet som är en knapp tredjedel av den franska och svenska. Danska ungdomar intervjuade i Aktuellt den 4 april ansåg inte att det var konstigt att man kan förlora ett arbete man inte sköter. Danska LO är positivt till den fria arbetsmarknaden.
Irland har både avreglerat arbetsmarknaden och sänkt skatter kraftigt. Resultatet är den kraftigaste ökning av välstånd och sysselsättning som har skett i västra Europa de senaste tio åren. Och mycket låg arbetslöshet bland unga.
Margaret Thatcher möttes i början av protester mot de förslag till avregleringar på arbetsmarknaden som har bidragit till dagens låga arbetslöshet. En politik som Tony Blair inte har ändrat på. Hur lyckades hon?

Reformstrategi är både
enkelt och komplicerat. Länder som genomför några reformer med goda resultat får ofta i efterhand opinionens stöd för att göra mer; en positiv spiral. Motståndet mot förändring kan övervinnas, men det kräver vilja att reformera, tydliga förslag som är snabbt genomförbara och entydig kommunikation om vikten av förändring.
Några länder har gjort radikala reformer snabbt; chockterapi. Förutsättningen för den strategin är dock att problemen är väldigt stora, som i Öst- och Centraleuropa 1990. Så illa är det inte i västra Europa. Stegvisa reformer är då alternativet, vilket Sveriges pensionsreform är ett gott exempel på. Den visade också vikten av breda parlamentariska överenskommelser.
Den franska regeringen har varit Europas främsta försvarare av den gamla modellen. Deras ”ekonomiska patriotism” syftar till att stänga ute omvärld och förändring. Självklart uppstår protester när regeringen för en gångs skull gör motsatsen. En vilja att reformera måste följas av en strategi för tydlig kommunikation om
betydelsen av förändring.