Det nya borgerliga uppdraget handlar inte bara om marknadsekonomi. Många av de stora framtidsuppgifterna finns bland det allmännas kärnuppgifter – rättsstaten, respekten för enskilda människors integritet, infrastrukturen, vårt nationella försvar. Och som bloggaren Martin Edgélius påpekar handlar det förstås också om att främja viktiga värden: ”egenmakten måste få öka i det svenska samhället, civilsamhällets roll måste få utrymme att växa sig större, det personliga ansvaret måste sättas i fokus och bildning och kunskap måste åter igen bli honnörsord.”
Lägg härtill det eviga uppdraget att skydda enskilda människors frihet mot en beskäftig överhet.
Borgerligheten är mycket större än marknadsekonomin, men borgerlighetens opinionsbildare och politiker måste alltid vara uppmärksamma på de ekonomiska frågorna. Man behöver inte vara marxist för att inse att den materiella basen är en förutsättning för mycket av det som gör livet och samhället gott.
Rikedom är ingen garanti för rättssäkerhet och frihet, men fattigdom är alltid ett hot. När det råder oreda i ekonomin blir det svårare att finansiera statens viktiga åtaganden och människor kan inte få det bättre utan att andra får det sämre. Samhällsklimatet härsknar och viktiga värden kan lätt hamna på undantag.
Det mest förbjudna är att luta sig tillbaka och ta välståndet för givet. Frestelsen är stor när det går bra, men vi lever i en internationaliserad värld med snabba rörelser över gränserna. Där är framgången flyktig och måste förtjänas var dag.
”Globaliseringen är av avgörande betydelse för världen i dess helhet”, påminde Carl Bildt i sitt linjetal på Utrikespolitiska institutet i veckan. Den nya öppenheten har hjälpt fram många nya framgångsländer, men den ökar också trycket på Den Gamla Världen, och häri ligger ”en viktig uppmaning till vårt eget Europa att ta uppgiften att reformera våra ekonomier och göra dem globalt konkurrenskraftiga på allra största allvar”. Sverige ligger på topp, sade utrikesministern, men vi har ändå ett starkt intresse av att hela EU skärper sig.
Han kunde gott ha lagt till: Och så måste vi i vårt land bli ännu mer skärpta själva.
Ingenting tyder på att den internationella konkurrensen ska bedarra. Tvärtom fortsätter miljoner nya människor att börja erbjuda sin arbetskraft, sitt kunnande och sina idéer på den öppna världsmarknaden. Företagen möter tuffare konkurrens, och tävlan mellan länder intensifieras om att erbjuda attraktiva miljöer för investeringar och för talangfulla individer att bo och arbeta. Vi kan inte dra slutsatsen att dagens goda tillväxttal och låga statsskuld är en garanti för att vi ska dra till oss företagsetableringar i morgon.
Visst ska vi glädjas med Carl Bildt över att World Economic Forum placerar Sverige högt på listan. Men vi ska också bli bekymrade när nyhetsbrevet Rapidus rapporterar att det kärvar i rekryteringen av projektledare, ingenjörer och neutronforskare till den europeiska forskningsanläggningen ESS i Lund, eftersom många enligt vd:n har ”förutfattade meningar om livet i Skandinavien, att det jämt är mörkt och kallt, och att vi har höga skatter och låga löner”. Ska vi hävda vårt välstånd måste duktiga människor välja Sverige som sitt arbetsland.
Carl Bildt och regeringen behöver inte gå över ån efter vatten. En första insats kan helt enkelt vara att dra ut skrivbordslådan och damma av slutrapporten från Globaliseringsrådet, där Bildt själv var ledamot. Analysen och förslagen i Bortom krisen – om ett framgångsrikt Sverige i den nya globala ekonomin (Ds 2009:21) är ingen undermedicin, men de kan fylla samma stabiliserande funktion för Det nya borgerliga uppdraget som Ikeas startpaket gör för det nybildade hushållet.
Globaliseringsrådet fäster stor vikt vid utbildning och kunskap. De prioriterar resurserna till forskning och innovation och föreslår avdragsrätt för donationer och skatterabatt till FOU-intensiva företag. De vill stoppa straffbeskattningen av kvalificerat arbete, beskatta personaloptioner som kapitalvinst och sänka kapitalvinstskatten. Det låter dramatiskt men i ett statsfinansiellt perspektiv rör det sig om smärre belopp: bråkdelar av jobbskatteavdragen. Rådet vill se mer kundval i välfärden och politik för en ökad tjänsteexport. De vill ha arbetsmarknadsregler som främjar rörlighet och en blocköverskridande socialförsäkringsreform. De vill se ett Sverige som är aktivt på den internationella scenen och vars regeringskansli har vassast möjliga metoder för kunskaps- inhämtning och analys. Med mera.
Man kan träta om varje del i detta stora paket, framtaget av ett råd där inte bara politiken var företrädd utan där det också fanns fria intellektuella och representanter för näringslivet, arbetsmarknadens parter och forskarvärlden, men som utgångspunkt håller det högsta klass. Om det får fortsätta att samla damm i Rosenbad är det uttryck för ett slöseri av högsta graden.
PJ Anders Linder är politisk chefredaktör i SvD. pj.anders.linder@svd.se
