Häromveckan läste jag en glad artikel om två 18-åringar som tillsammans med ett par klasskamrater startat företaget Grabbarna Grön. ( Södra sidan , 1/12) Killarna läser naturvetenskapligt program på gymnasiet och projektet ingår i en kurs om företagande. Ynglingarnas gröna idé föregicks av en gedigen marknadsundersökning i grannskapet, Mälarhöjden, innan de drog i gång. Efter en del dörrknackande stod det klart att intresset för idén – hämtning av återvinningssopor – var stort.

Det är inte särskilt förvånande. Sopsortering och hantering blir en alltmer grannlaga uppgift för medborgarna och tjänster som underlättar dem lär vi nog se fler av framöver om inte kommunerna själva ser till att skapa system som är enkla och tidseffektiva från början. I höstas kom Avfallsutredningens betänkande. Det innehöll bland annat förslaget att kommunerna bör återfå ansvaret för insamlingen av förpacknings- och tidningsavfall. Om kommunerna håller i allt hoppas utredningen på förbättring. Så kanske det blir. Eller inte. Mycket hänger i så fall på hur kommunerna hanterar det utvidgade ansvaret.

I Avfallsutredningen handlar det mestadels om stommen i sophanteringen, även om varje medborgares situation också betonas. Värt att notera är dock att bland konsekvenserna som nämns för utredningens många förslag återfinns bland annat att de kan: ”leda till ett mer diversifierat insamlingssystem. Om det finns flera huvudmän som kan utkrävas ansvar för eventuella brister (...) blir det svårare att t.ex. framföra synpunkter på systemet" ( SOU 2012:56, s. 223).

Fler aktörer kommer det bli. Tveklöst. Hit hör inte bara entreprenören som sköter den närbelägna glasigloon, utan också möjliggörande av tjänster liknande de gröna grabbarna i Mälarhöjden. I artikeln berättar en av dem – Jakob – att ”Från början hade vi tänkt ta elektronik och grovsopor också. Men det måste man tydligen ha utbildning för att få göra.”

Någonting stämmer inte här och faktum är att jag över huvud taget saknar en mer ingående diskussion om just elektronikprodukter i utredningen. De är skrymmande, svårslängda och människor köper allt fler av dem.Vad som behövs – utöver makroperspektivet om vem som hanterar vilka kärl och lastbilsrundor – är mikroperspektivet som gör det lättare att göra rätt. Om vi inte vill börja hitta datorer och mikrougnar i skogen, vill säga.

Vissa uppgifter bör givetvis även fortsatt förbehållas utbildad personal, men om jag får ta min gamla brödrost till tippen borde väl även den 18-årige ungföretagaren Jakob kunna få göra det?