Ryktesspridarna sade att Maud Olofsson var på väg att kasta in handduken, men i verkligheten blev det Sven Otto Littorin som avgick. Hans avgång bottnar i privata bekymmer och får inga större politiska effekter i det korta perspektivet. Moderaterna förlorar en tung valarbetare men linjen ligger fast fram till valet.
Under Littorins tid i regeringen har a-kassereglerna ändrats, friåret har avskaffats och avdragsrätten för fackföreningsavgifter har tagits bort, men störst långsiktig effekt får den genomgripande förändringen av Arbetsmarknadsstyrelsen (Ams).
Ams har varit en juvel i den socialdemokratiska kronan, som tidigare borgerliga regeringar inte har rått på. Utan partibok kunde man bara drömma om att bli generaldirektör. Men nu är Ams ersatt av Arbetsförmedlingen (Af), som har fått ett helt annat fokus på det som alltid borde ha varit kärnuppdraget: att förmedla jobb.
Af förblir dock deprimerande ineffektiv med mindre än ett jobb i månaden förmedlat per arbetsförmedlare. Nästa minister måste öppna för riktig konkurrens, där företag och organisationer får en god del av sin betalning som ersättning för varje förmedlat, varaktigt jobb. Men förändringarna har ändå inletts och det var Littorin som tryckte på startknappen.
Ironiskt nog, kan man tycka, för han har varit flitig med stoppknappen också. Inte minst i debatten och opinionsbildningen, där han har förkunnat den svenska 1970-talsmodellens förträfflighet med den nyfrälstes glöd. Han uttalade sig till exempel om den fackliga blockaden av salladsbaren Wild’n’Fresh på ett sätt som skar i hjärtat på borgerliga väljare.
Det blev för mycket politik och för lite arbetsmarknad i Sven Otto Littorins arbetsmarknadspolitik.
För det är absurt att, som kritiker och kommentatorer nu gör, bedöma Littorins och regeringens jobbpolitik med hjälp av den senaste veckans statistik. Sysselsättningen beror av konjunkturen och förstås av de kortsiktiga åtgärderna men framför allt av de institutionella förhållandena. Är det attraktivt att starta och driva företag? Är det många som vill anställa och skapa jobb?
Regeringens arbetslinje har många goda sidor, men det som brister är idéerna för mer av innovationer, entreprenörskap och företagande: allt det som verkligen leder till arbete. Här borde Moderaterna ta ett steg tillbaka och lämna större utrymme för Centerpartiet, som har idéerna och den politiska viljan, vilket gårdagens Almedalstalare, Maud Olofsson, sällan missar att påminna om.
En framgångsrik jobbpolitik måste bygga på att man älskar det företagande som skapar jobben och oupphörligen lyfter fram dess betydelse.
I sin unga talesperson i arbetsmarknadsfrågor, Annie Johansson, har Centerpartiet en lysande politisk kraft, som står redo att ta vid om Alliansen vinner valet och det blir dags för Billström att kliva av. Det är när arbetsmarknadspolitik och näringspolitik går hand i hand som det verkligen kan bli åka av.
