Det ligger förstås inte i någons intresse att sätta krokben för kommunernas och landstingens möjligheter att leverera det som skattebetalarna förväntar sig av det offentliga. Ändå låter det emellanåt som om det föreligger ett akut behov av omedelbara stimulansåtgärder för att möta lågkonjunkturen. Oppositionen är förstås bäst på den här visan om att regeringen lämnar kommunerna ”i sticket”.
Analysen beror emellertid lite på vad det är man vill stimulera. I Fokus (1-3/2009) berättas om en rapport som färdigställdes vid fel tidpunkt, varpå Sveriges kommuner och landsting raskt ställde in utskicket av densamma.
Anledning? Jo, rapportens slutsats är att landets kommuner och landsting har det bättre förspänt än någonsin, åtminstone om man studerar sektorns utveckling mellan 1980 och 2005. Kostnadsökningarna växte under denna tid med 50 procent mer än vad befolkningsförändringarna kan anses motivera. Det sätter onekligen stimulanskraven i annan dager.
Naturligtvis bör inte regeringen lämna den offentliga sektorn i sticket, men den verkar också ha en självförvållad läxa att lära.
