Efter det misslyckade valet 2006 utvärderade Vänsterpartiet sitt varumärke och kom fram till att partiet måste bli ”gladare”.

Sagt och gjort. Efter en genomtröskning av imagefrågan på kommundagarna i Nässjö 2008 blev det allt vanligare med en leende Lars Ohly. Men då partiet vare sig växte i opinionen eller påverkade den praktiska politiken tycktes den glada minen ofta frånkopplad verkligheten. Stundtals såg leendet ut att passera gränsen för vad som kan passera som gott humör, och istället övergå i något tvångsmässigt.

Igår presenterade en nöjd Lars Ohly handlingarna till partiets kongress i Gävle den 7-9 maj. Nästan 460 motioner ska behandlas, vilket är något fler än vanligt, och det enskilt viktigaste dokumentet som ska fastslås är Vänsterpartiets valplattform.

Det är en balansakt att författa en valplattform för ett parti som för första gången går till val i koalition. I Vänsterpartiet, vars politiska idé till stor del varit att stå i ständig opposition, är det ännu svårare.

Flera motionärer är missnöjda med hur plattformens rödgröna avsnitt ser ut i partistyrelsens förslag. Man kan skönja att ledningen har tonat ner profilen, för att platsa i trepartikoalitionen.

”Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex – timmars arbetsdag!” Så har vänsterpartister skanderat sedan, ja, åttatimmarsdagen infördes. Men partistyrelsen har bytt den gamla slagdängan till en mer realistisk formulering: ”Färre arbetade timmar innebär att vi alla blir fattigare.” Det gillas inte. Lars Ohly förutspår att det blir en av kongressens stridsfrågor, och förklarar prioriteringen med att arbetstidsförkortning inte är en ”het fråga” i dagens läge.

En het fråga är dock Afghanistan, som flera motioner ilsket påpekar inte ens nämns i plattformsförslaget. För en rörelse som haft som hederssak i över ett sekel att bekämpa ”militarismen” borde ett slopat krav på reträtt från Afghanistan vara ett nederlag.

Backandet till trots ler Lars Ohly. Och leendet känns mer äkta och tryggt än på de ”glada” bilderna. Veckorna som gått har stärkt V. När regeringens utrikespolitiska deklaration debatterades var det V som stod för oppositionens röst. Och frågan om rut-avdraget slutade med att de rödgröna gick på hans linje, trots att Mona Sahlin själv förespråkat hushållsnära tjänster.

– Vi är positivt överraskade hittills, säger Lars Ohly om det rödgröna samarbetet.

– Vänsterpartiet är ingen slagpåse eller femte hjul under vagnen.

Ohly har sett att Vänsterpartiet får oproportionerligt stort inflytande i koalitionen. Socialdemokraterna står i beroendeställning, och låter i realiteten V diktera utrikes- och skattepolitiken. Då är det värt att tona ner retoriken, och bara le. På riktigt.