Det var på en högstadieskola i Södermanland och läraren hade förklarat för eleverna att borgerliga partier skiljde sig från S på en viktig punkt: De var lite mer ”sköt dig själv och skit i andra”. Några representanter från de politiska ungdomsförbunden skulle ta vid där läraren slutat och berätta om respektive partis politiska idéer. Några av oss hade uppförsbacke.

Nog hade där behövts lärarhandledning, kan man tycka. Senast aktualiserades samhällskunskapsundervisningen när förlaget Natur och Kulturs hårdvinklade läroböcker om välfärdssektorn och privata företag kritiserades. Det finns mer att hämta. Svenska kyrkan bidrar också med illa genomtänkt och föga objektivt material för att stilla de unga och vetgirigas nyfikenhet på världen, globaliseringen och orättvisan.

Nya Orka heter skolboken. Lärarhandledning medföljer. Dock är handledningen av sådan art att den varit överflödig för den sörmländska högstadieläraren.

Av boken lär vi att:

”Hungern kan bara utrotas om den ekonomiska ojämlikheten minskar mellan och inom länder. Det behövs fördelningspolitik, helt enkelt. Handelsrelationerna mellan länder behöver bli mer rättvisa.”

Här skulle behövas en lärarhandledning som förklarade att ekonomi inte är ett nollsummespel, att den enes bröd inte är den andres död. Fattigdom minskar bara när tillväxt och välstånd ökar. Sådant fördelas inte fram, men skapas när var och en ges utrymme att lyfta sig ur fattigdom.

I stället för att nämna avsaknad av sådant som skapar välstånd, listar handledningen orsaker som ”Brist på ekonomisk rättvisa” och ”Ojämlikhet mellan könen”. I sammanhanget kan man fråga sig om ekonomisk rättvisa innebär att alla har det lika dåligt och om jämställdhet (som sannolikt avses) snarare är en effekt av fattigdom än en orsak till det.

När u-ländernas problem beskrivs blir det ofta mycket tydligt att det är just den absoluta fattigdomen, när människor är fast och social rörlighet är omöjlig, som är roten till allt det onda.

Möjligen är kyrkans handledningsskribenter något på spåret: ”Pengar i handen minskar hunger och fattigdom.” Så sant, men Svenska kyrkan gör halt vid det traditionellt socialdemokratiska felslutet: Pengar kommer av omfördelning och välfärd är synonymt med välfärdsstat. ”Barnbidrag, pensioner och socialförsäkringar är självklarheter i Sverige” och det har hjälpt oss att bli rika. Men välfärd skapas av rikedom, inte tvärtom.

Det finns ett par bra meningar i boken också. Men som undervisningsmaterial om världen och rättvisan lämnar den övrigt att önska. Kanske är Svenska kyrkans uppgift trots allt att vara ett trossamfund och inte läromedelsproducent?