PJ Anders Linder
Andra grips av plötslig och oväntad omsorg om monarkin. Aftonbladet anser att trovärdigheten skulle stärkas om kungen kunde frågas ut i KU, och K-G Bergström föreslår att kungen ska börja planera sin abdikation. Han måste tänka på institutionens framtid och kronprinsessan är ju så rasande populär.
Man måste vara en första rangens Bagdad Bob för att hävda att kungen har haft en strålande vecka. Men den som påstår att monarkin skakar i sina grundvalar, och att republiken väntar runt hörnet, gör klokt i att ta en närmare titt på rapporteringen från kronprinsessparets besök i Ockelbo. Man kan kalla tonläget mycket men inte precis jakobinskt.
Och under förutsättning att det inte dyker upp något nytt och skarpt om vad kungen har haft för sig, kommer även de senaste dagarnas undergångstal snart att eka allt tommare. För vad har faktiskt hänt?
Dels har en före detta nattklubbsägare visat bilder för en TV4-reporter, som inte har fått sända dem. Reportern säger att de visar någon som ser ut som kungen som beskådar en erotisk övning, men han vet inte om de är manipulerade. Hovet har inte heller fått se bilderna men dementerar så gott det går. Ifall bilderna ändå skulle vara äkta har de runt två decennier på nacken.
Dels har en vän till kungen talat osanning om kontakter med kriminella. ”Omdömeslöst” är ett vänligt uttryck för dessa kontakter med den undre världen, men hittills finns inget som tyder på att kungen har varit informerad och än mindre med på noterna.
Tyvärr solkar historien ryktet i alla fall, men vi talar inte precis om den sorts ohyggligheter som kräver plötsligt ingrepp i statsskicket.
Om kungen tiger får han skäll, om han dementerar förlöjligas han. På kort sikt kan han inte vinna, och han har till dels sig själv att skylla. Men en sak har han på sin sida: tiden. Om ytterligare 20 eller varför inte 30 år kan han vara kvar i sitt ämbete och uppståndelsen i maj 2011 ha blivit avlägsen historia. Kungen är kung i med- och motgång, och han har knappast några planer på att abdikera.
