Kriget mot terror får inte bli ett krig mot tandkräm

Vita husets inställning till den avvärjda terrorattacken på juldagen, när Umar Farouk Abdulmutallab, eller bara ”The Nigerian brother” för att tala med al-Qaida, försökte spränga ett passagerarflygplan över staden Detroit, ändrades kvickt. Först sade ministern för ”homeland security”, Janet Napolitano, att säkerhetssystemet hade fungerat, vilket av naturliga skäl framstod som en underlig kommentar. Bombmannen hade trots allt lyckats lösa biljett och tagit sig ombord på planet.

Strax därefter bytte hon fot: systemet hade fungerat när attackförsöket väl inträffade. Men menade hon verkligen att USA:s säkerhet vilar på att en modig passagerare ingriper?

Inom kort grep Barack Obama in och erkände ett ”systemic failure” över hela brädet. Det är närmast en underdrift givet vad som har kommit fram gällande Abdulmutallab de senaste dagarna.

Enligt New York Post har CIA sedan augusti känt till förekomsten av en nigeriansk terrorist under al-Qaida-flagg med dödligt uppdrag, men inte lyckats koppla ihop det spåret med en varning från bombmannens far till amerikanska ambassaden i Abuja i Nigeria. Hans son hade radikaliserats, efter en mångårig vistelse i Londons mest politiskt extrema muslimska kretsar, och försvunnit till Jemen. Ett land som mer och mer förvandlas till den islamistiska terrorismens nya bas i Mellanöstern.

Om samordningen i den amerikanska byråkratin hade fungerat, menar höga säkerhetskällor till New York Times, skulle Abdulmutallab ha stoppats. Det tycks ovanpå detta ha funnits mer generella indikationer på en attack mot USA kring jul, ändå kunde Abdulmutallab obemärkt sjunka ned i sitt flygplanssäte.

Han stod inte på den så kallade ”no fly-listan”, utan ”bara” på två länders – USA:s och Storbritanniens – lågprioriterade terrorlistor efter Nigeriaambassadens fåordiga telegram till Washington.

Det är inte konstigt att det har blivit politisk debatt. Att skeendet inför 11 september-attackerna 2001, med ett underrättelseväsende som inte förmått att lägga pussel med färdiga bitar på bordet, har upprepats är djupt genant och farligt. Republikanernas tuffa kritik mot Obamas administration saknar knappast grund, särskilt inte med tanke på hur Napolitano fumlade med orden.

Många demokrater spelar sårade. Men tro inte att de låtit annorlunda än sina motståndare om presidenten nu i stället hetat John McCain. Abdulmutallab hade med största sannolikhet fått flyga också med honom i Vita huset.

al-Qaida i Jemen har låtit hälsa att de vässar sina vapen inför nästa attack och Abdulmutallab påstår sig vara ”den förste av många”. Igår brändes under stort ståhej en docka av Obama i Jalalabad i Afghanistan. Att få ordning på hur USA hanterar sina underrättelser måste just nu bli presidentens huvudsakliga uppgift.

Det är långt mycket viktigare för att hindra framtida angrepp än att införa fler lika märkliga som irriterande säkerhetsregler på flygresor, som ändå riskerar att vara inaktuella när nästa attack hotar.

Bara för att Abdulmutallab skylde sina handlingar med en filt lär det inte hjälpa för framtiden att till exempel konfiskera kudden från ett femårigt barn.

Jodå, det hände häromdagen på en flight från Peking till Los Angeles. Av säkerhetsskäl.