Kommunismens brott mot mänskligheten

KULTURHUSET Man kan ha principiella synpunkter på om staten bör ägna sig åt ideologikritik och historieundervisning, men man kan också granska hur det går till i praktiken. Politiserad (s) rekrytering, självtillräcklighet och ovilja att ta tag i ideologins be­tydelse för kommunismens brott mot mänskligheten. Det är kritik som jag har riktat mot Forum för levande historia. Dock: det skulle man inte kunna tro om man går till pressklippsavdelningen på FFLH:s hemsida. Deras automatiska söktjänst har inte fungerat (”Vi har åtminstone inte aktivt plockat bort dem.”)

Mot den bakgrunden var det med viss skepsis som jag såg fram mot gårdagens lansering av FFLH:s informationssatsning om kommunismen (faktabok, ”tidning” och utställning). Att det var nästan nedsläckt i Kulturhusets hörsal handlade dock inte om mörk­läggning, efterhand blev det mer upplyst. FFLH verkar ha genom­gått samma process. Men det är segt.

I Ekot i går sade överintendenten Eskil Franck att ”djävul­skap” har blivit resultatet överallt där kommunismen har införts. Därför blir det svårt att förstå han samtidigt hävdar att det skulle vara ”höger” att betona ideo­logins betydelse (tänk om Mao hade varit centerpartist?).

Anslaget igår var inledningsvis emotionellt med berättelser om Pavel Morozov som gjordes till propagandahjälte efter att ha angivit­ sin far i Stalins 30-tal. Maiping Chen berättade sin historia om hur han angavs av sin partitrogne far i 80-talets Kina. Vi som kan skatta oss lyckliga över att inte har varit med fick en känsla förmedlad, medan de i publi­ken som själva genomlidit kommunismen i praktiken nog hade mer än en känsla.

Men det handlar förstås inte bara om känslor. Tyvärr håller FFLH fortfarande håller fast vid att uppdraget handlar om brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer och inte som regeringen har formulerat det: kommunismens brott mot mänskligheten. Den problemformuleringen betonades igen igår av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, som avslutade med att understryka att hon verkligen skulle läsa materialet.

Jag har inte hunnit mer än ­skumma det, men utan att omedel­bart reagera inför felaktig­heter. Det bådar gott att till exempel kula­ker beskrivs som bönder och inte som storbönder, liksom att Lenin ges plats i terrorns historia. Nu ska det ut i skolorna och där kommer nog åtskilliga lärare att få brottas med att formulera en helhet som gör att historien går att förstå. Det är lätt att gå bort sig.

Kommunismpaketet har fått en slagkraftig utformning med en pedagogik som följer i spåren på den opolitiska organisationen Upplysningen om kommunismen. Så bra om intresset också kunde leda till ett konkret sam­arbete. Det ingår också i rege­ringens uppdrag, men ändå verkar beröringsångesten fortfarande starkare än viljan att hitta former för att göra saker tillsammans.