Det regnar aldrig i södra Kalifornien, sägs det. Men drömmen och verkligheten stämmer inte alltid överens. ”Det regnar inte, det öser ner” fortsätter visan om den unge mannen som söker sig västerut för att finna lyckan men blir besviken. Jag påminns om den av en somalisk taxichaufför i San Diego.
”Usch, det är så mycket våld och vapen här, hävdar han.” Bilden av Sverige är däremot en helt annan. ”Sverige är ett jättebra land. Där har inte ens polisen vapen. Ni har ju ingen brottslighet, som här.”
Men man behöver inte resa till Kalifornien för att möta en överväldigande positiv bild av hur bra det är i Sverige. Moderata ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman berättar i förordet till sin bok, Längtar efter Sverige, om när han bodde i studentkorridor. Där träffade han utbytesstudenter som hade den ena mer fantastiska berättelsen efter den andra om Sverige. Ett land där alla hade samma chans, integrationen fungerade och ekonomin var fantastisk. ”Jag började längta efter det där landet”, skriver han.
Under en vecka hinner jag träffa fler taxichaufförer i södra Kalifornien. Många har somalisk bakgrund och släktingar i Sverige. Och bilden av Sverige är lika positiv varje gång.
Så småningom börjar jag undra om det är en modern motsvarighet till våra utvandrares Amerikabrev. De svenskar som flydde fattigdomen i Sverige skildrade det nya landet som förlovat. Kanske är det så som de som idag kommer hit berättar om sitt nya hemland? Eller så har svenska myndigheter lyckats bra med marknadsföringen.
För Sverige är knappast något drömland. Särskilt inte i jämförelse med USA och särskilt inte för somalier.
Benny Carlson, professor i ekonomisk historia, studerade för några år sedan skillnaden mellan somaliers situation i den amerikanska delstaten Minnesota och i Sverige. Och den var slående. Andelen somalier utanför arbetsmarknaden var nästan dubbelt så stor i Sverige. I de gamla svenskbygderna tycks det gå särskilt bra för de somaliska invandrarna, men ett liknande mönster uppvisas i resten av USA. Så varför har Sverige misslyckats så kapitalt med integrationen på arbetsmarknaden?
Förklaringarna är inte okända. Sverige har höga skattekilar, höga lägstalöner och ett starkt anställningsskydd. Det är faktorer som alla försämrar möjligheten för grupper som står långt från arbetsmarknaden att komma in på den. För utbildade somalier blir det svårare att konkurrera med svenskar som har samma kompetens och för somalier utan utbildning finns det helt enkelt inte tillräckligt många okvalificerade arbeten.
De jag pratar med i San Diego berättar om somaliska läkare som kör taxi. Det förekommer säkert. Men den läkare som kör taxi i Kalifornien hade med största sannolikhet varit arbetslös i Sverige. Dessutom regnar det rätt ofta här.
