Vem ska man tro på i företagarpolitiken?
Hur många enmansföretagare och småföretagare var inte själaglada inför riksdagsvalet 2006 när förbättringar utlovades för just oss?
Äntligen, sade vi till varandra, när vi hörde att Maud Olofsson och hennes Centerparti skulle hugga i och ta våra frågor på allvar.
Jag, som själv varken är center– eller någon annan partist, talade på centerstämman om enmansföretagandets våndor och glädjeämnen och fick positiv respons från mikroföretagare som kände igen sig. Stämningen var förväntansfull. Skulle bara de borgerliga vinna så skulle företagandet på mikronivå tas på allvar. Villkoren, som är orimligt hårda, skulle förändras, och nya jobb skulle kunna skapas genom att pålagorna blev uthärdliga och man fick råd och möjlighet att våga satsa.
Men de enkla, raka, nödvändiga åtgärderna uteblev. Det blev till och med lite sämre när man tog bort rabatten (fem procent) på de sociala avgifterna. Trots jobbskatteavdrag förblir skattetrycket väldigt högt, och det gäller samma absoluta datum för inbetalning av skatter och moms utan möjlighet till respit när uppdragsgivarna inte betalar sina räkningar. De rigida kraven är kvar på att företaget måste läggas ner för att man ska få a-kassa om man får ekonomiska problem. Det parti som så kämpaglatt lovade förbättringar för enmans- och mikroföretagarna, Centerpartiet, höll inte sina löften. De andra allianspartierna var inte heller intresserade. Så vem ska man tro på?
Ska man kanske tro på Johan Hedin, som nu ska kandidera just för löftespartiet Centern? Kan en person göra skillnad? Jag vet inte. Kanske. Men finns det någon som borde få en hel del att säga till om på det här området så tror jag att det kan vara just Johan Hedin. Han har gott om egna erfarenheter som enmans- och tvåmansföretagare: Från när det gått dåligt och när det gått mycket bättre. Från att ha varit ensam eller bara ha haft en partner till att ha anställda med allt vad det innebär.
Han säger: ”Det absolut tuffaste när man startar sitt företag är att få ihop till skatterna. De måste in, oavsett om du har mat på bordet eller inte. Vi har dessutom ett oerhört komplext skattesystem, som medger generösa avdrag för dem som känner till knepen, men inte för alla andra. Orättvist och bristande i rättssäkerhet.”
Han vet av egen erfarenhet att Las inte fungerar för de minsta företagen. En felrekrytering kan knäcka det lilla företaget och den vetskapen hindrar många från att anställa. Johan Hedin säger också, insiktsfullt:
”Bristen på balans i förhållandet mellan ett mäktigt fackförbund och ett litet företag är på inget sätt någon naturlag, utan ett beställningsverk från den starkare av parterna. Det måste enligt min mening ändras, för att företagandet ska bli säkrare och lönsammare.”
Inte vet jag om det skulle bli någon konkret förändring till det bättre med Johan Hedin i riksdagen. Men sämre kan det inte bli, och hoppet lever om att någon med egna in-på-skinnet-erfarenheter ska ta tag i de viktiga frågorna. Visserligen svagt, men ändå.
Merit Wager är översättare och fri skribent. www.meritwager.wordpress.com
