Fler män i toppen – och på botten

Med samma felaktiga argumentationsmetod som används när man talar om könsmaktsordning och samhällsstrukturer som missgynnar kvinnor, skulle man, åter felaktigt, kunna hävda motsatsen: att det är män som är förfördelade och att maktordningen egentligen är den omvända.

Resonemanget om manlig könsmaktsordning utgår från samhällets topp och konstaterar att männen är överrepresenterade. Dess brist är att det inte tar hänsyn till att männen också är överrepresenterade på samhällets botten. Fängelserna är överfulla av män, och många fler män än kvinnor är hemlösa. Det är mest män som dör i arbetsplatsolyckor, under våldsamma omständigheter och i krig, och män har förväntad lägre livslängd än kvinnor.

Mönstret är inte en könsmaktsordning med underordning av det ena eller det andra könet. Det vi ser är att framgångsrika samhällsbildningar behöver individer som gör farliga saker och tar stora risker. Belöningar uppmuntrar risktagande. Från mänsklighetens ursprungstid har de flesta samhällen och kulturer använt män som risktagare, eftersom det är lättare för ett samhälle att komma på fötter om dess män skulle misslyckas. De som, i den svenska historiens gryning, for i österled var således alla män.

Ett samhälle som förlorar en stor del av sina fertila män (och det har inte varit ovanligt), har mindre svårt att återhämta sig, än om det förlorar till och med en liten del av sina fertila kvinnor.

Detta mönster har gynnat män som har varit riskvilliga och lyckats. Det har också krävt av männen att de ska vara beredda till stora uppoffringar. Det är ingen slump att principen ”kvinnor och barn först” finns etablerad. Män är i större utsträckning förbrukningsvaror utifrån ett samhälles perspektiv om överlevnad.

Medan de flesta samhällen sett nästan varje vuxen kvinna som en respektabel samhällsmedlem, har de hållit inne med respekten för män till dess att de gjort sig förtjänt av den. Detta har gett fördelen att varje enskilt samhälle har kunnat diktera de betingelser genom vilka en man visar att han förtjänar respekt och blir en nyttig samhällsmedlem.

I en modern och tekniskt avancerad samtid minskar det risktagande som samhällen måste utsätta sina medlemmar för, för sitt fortbestånd. Då kan mönstret de mänskliga samhällenas början tvärtom bli ett handikapp när ett samhälle ska mobilisera den fulla potentialen hos samtliga sina medlemmar.

Strängt traditionella samhällen som hindrar kvinnor att utföra sådana värv som tidigare har förknippats med manligt risktagande eller typiskt manliga sysslor, kommer med nödvändighet att halka efter de samhällen som förmår att se till att såväl kvinnor som män med minskat risktagande kan komma till sin rätt.

Mänskligheten kommer länge att fortsätta att leva med den riskdelning mellan män och kvinnor, som kom att etableras tidigt i samhällshistorien. Men en väsentlig effekt av samhälleliga framsteg och kulturell utveckling är att vi, i våra samhällen av idag, inte behöver följa de tidigare mönstren till punkt och pricka.

Thomas Gür är företagare och fri skribent. thomasgur@hotmail.com