Katri Linna blir ny diskrimineringsombudsman (DO), meddelade integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i går. Linna är idag ombudsman mot etnisk diskriminering och ska leda arbetet med att inrätta den sammanslagna ombudsmannamyndigheten, som ska börja verka från årsskiftet.

Linna, som var en av 17 sökande till jobbet, är välmeriterad inom området, bland annat som tidigare chefsjurist vid SIF och HTF och notarie vid både advokatbyrå och tingsrätt. Hennes huvudsakliga uppgift blir att genomföra hopslagningen av dagens HomO, HO, JämO och DO till en myndighet och en ”super-DO”.

Det kommer inte att bli en helt lätt uppgift. De fyra ombudsmännen har jobbat med olika typer av diskriminering, och även om både Sabuni och Linna vill inskärpa att det handlar om mänskliga rättigheter, inte särrättigheter, så ser arbetet på de respektive områdena olika ut. Diskriminering på grund av till exempel funktionshinder respektive kön tar sig olika uttryck. Den nya diskrimineringslag, som också träder i kraft vid årsskiftet, har redan fått kritik från bland annat TCO, vars chefsjurist Ingemar Hamskär menar att den kommer att leda till att jämställdhetsarbetet försämras (Lag & Avtal 2/08).

Att myndigheterna slås samman till en ger möjlighet till mer effektiv och jämlik tillsyn av lagstiftningen. Samtidigt finns det risk för att vissa fall som tidigare fallit under separat lagstiftning och haft en ”egen” ombudsman riskerar att få lägre prioritet i arbetet. Det behöver naturligtvis inte bli så – det beror till stor del på hur den nya myndigheten och dess arbetsrutiner utformas – men Linna kommer att behöva sammanväga olika intressen för att undvika sådan kritik.

Att Linna kommer just från området etnisk diskriminering kan också komma att föranleda frågor om hennes prioriteringar mellan olika diskrimineringsområden.

Hon har varit aktiv i debatten om etnisk diskriminering, och bland annat tidigare i år stämt Arbetsförmedlingen, för att en man som vägrade ta en kvinnlig chef i hand vid en av Arbetsförmedlingen arrangerad praktikplatsintervju sedan inte fick platsen. Linna har också varit kritisk mot regeringen och i en intervju med Uppsala universitet (Alumn i fokus 17/2 -06) sagt att ”Politikerna fegar och slirar – det är viktigt att de tar ansvar och sätter ner foten. Om man vill öka kvantiteten invandrare på arbetsmarknaden och i högskolan så måste man också leverera verktygen.”

Att motverka diskriminering är en viktig demokratifråga, men formerna för det får inte bli diskriminerande i sig. Uppsala universitet fälldes 2006 av Högsta Domstolen för diskriminering, eftersom personer med utlandsfödda föräldrar fick gynnsammare villkor vid antagningen till juristutbildningen. Linna kallade då universitetets (lagstridiga) agerande för ”modigt och progressivt”.

Frågan är om Linna kommer att använda den nya lagen som ett ”verktyg för att öka kvantiteten invandrare” eller för att motarbeta diskriminering, oavsett vem det handlar om. Vi hoppas på det senare.