Regeringen säger sig vilja bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Samtidigt sänks straffen för den omfattande narkotikasmuggling som utgör verksamhetens ekonomiska grund.

Liberaliseringen är radikal. Det krävs nu dubbelt så mycket av ett preparat för att brottet ska betraktas som grovt, jämfört med tidigare.

Efter en rad vägledande utslag i Högsta domstolen har gränserna för vad som är grov narkotikasmuggling förändrats i Sverige. I en skrivelse från Riksåklagaren ( Straffmätning i narkotikamål – rättsläget i september 2012) sammanfattas det nya läget.

”Enligt min bedömning bör i förhållande till tidigare praxis i de fall endast omständigheter hänförliga till sort och mängd finns att tillgå, mängden narkotika fördubblas när det gäller gränsen mellan normalbrott och grovt brott.”

I korthet och lite förenklat betyder det att det nu krävs ett halvt kilo amfetamin, mot tidigare 250 gram, för att flaggas som grov narkotikasmuggling. Eller ett hekto kokain, snarare än 50 gram. 5 kilo cannabis i stället för 2,5 kilo. 50 gram heroin och inte 25 gram. Och så vidare.

Det krävs också hårdare bevisning mot narkotikakurirer. Tidigare har det räckt med att konstatera så kallat likgiltighetsuppsåt. Nu måste kurirens roll utredas noga, och har denne ”hållits ovetande om verksamhetens organisation och personerna som ingår i den” så är det en förmildrande omständighet.

I praktiken kommer denna nya praxis att betyda att narkotikakurirer som helt nyligen skulle ha tilldelats maxstraff nu kommer att komma undan med upp till cirka 5 års fängelse. Färre brott kommer att rubriceras som grova. Tullens och polisens arbete försvåras.

Den grova organiserade brottsligheten, som till stor del försörjer sig på narkotikahandel, får det lättare.

Man kan med goda argument anföra att kriget mot narkotikan har varit ett misslyckande. Trots decennier av hårdaste möjliga polisiära metoder flödar narkotikan friare än någonsin. De kriminella organisationerna står starka, medan de narkotikaproducerande länderna lider av en korruption som håller deras rättsapparater bräckliga som korthus. Maffian har fortsatt goda intäktsmöjligheter – de hårdare tagen har istället drabbat individerna, när innehav för egen del och bruk kriminaliserats.

Sverige har haft en strängare syn på narkotikabrott än övriga Europa. Straffvärdessänkningen vid narkotikasmugglingen innebär ett närmande till kontinenten.

Det går, som sagt, att argumentera för en sådan utveckling.

Men då ska det också argumenteras först. Nu genomför Sverige en drastisk liberalisering, som underlättar för den grova organiserade brottsligheten, utan att det har skrivits en rad om saken.

Detta samtidigt som regeringen försöker ge sken av att driva en politik i motsatt riktning, med krafttag mot brottssyndikaten.