Politik är ingenting för muntergökar. Ju sämre motståndarens politik framstår, desto bättre ser den egna ut. Så tänker alla politiska partier, och så har Miljöpartiet lagt upp taktiken för presentationen av sitt ”Klimatpaket” (som utgör det tyngsta inslaget i MP:s budgetförslag):
”Vi gör inte vår del av uppgiften” och ”försitter också möjligheter för landets framtid”, genom en otillräcklig klimatpolitik, slår MP fast.
Verkligheten ser dock inte riktigt ut så. Sverige ligger i framkant när det gäller miljöarbetet. Senast EU-kommissionen gjorde en övergripande sammanställning, år 2010, var Sverige bäst bland länderna i EU-15 på att minska sina koldioxidutsläpp. Detta samtidigt som Sveriges utsläpp globalt sett är mycket små.
Allt detta är inte tillräckligt, tycker vissa, men MP är inte bara ohederligt utan gör i själva verket miljöarbetet en otjänst genom att beskriva regeringspolitiken närmast som en katastrof.
Miljöpartiets konkreta politik då? Skatter ska höjas på allt från koldioxid till flygresor. Den redan skyhöga bensinskatten ska öka än mer. Det är inget att förvåna sig över. Det ligger helt i linje med motståndet mot Förbifart Stockholm och Österleden.
MP vill miljöstyra genom höja skatten på transporter och samtidigt sänka den på jobb (arbetsgivaravgift). Att styra genom incitament är förstås bättre än att göra det genom förbud. Att man väljer den vägen visar att den civilisationskritik som ursprungligen var skälet till partiets bildande inte längre är dess starkaste drivkraft. Det gör MP till en mer konstruktiv röst i svensk politik, men Klimatpaketet visar också på begränsningarna.
Den avgörande frågan är förstås vad en grön politik skulle göra med svenskarnas individuella och företagsmässiga mobilitet. Och vad får det för ekonomiska konsekvenser att ”gå före” på detta sätt?
Att lägga maskrosstadiet bakom sig har varit viktigt för MP:s framgångssaga. Som SvD skrev då partiets förslag till nytt program släpptes i början av veckan är man tydliga i sitt stöd för tanken om vinstdrivande företag i välfärden. Det är en del av den normalisering partiet genomgått sedan tiden då man krävde räntefritt samhälle och medborgarlön. Utan den omvandlingen hade man aldrig kunnat få den relativt stora, urbana, surdegsbakande och chiliodlande väljarbas man har idag.
En viktig del av omvandlingen har varit att visa upp sig som ett brett parti, som trots namnet alls inte bara tycker och tänker om miljö. Men genom att göra klimatpaketet till höstens stora satsning visar man att man trots allt är ett parti med en enda riktigt tydlig fokusfråga. Uppenbarligen finns det gränser för omvandlingen.
