Det skapas för få nya jobb i privata företag. Hundratusentals personer anställs visserligen varje år, men samtidigt upphör ett stort antal anställningar, och nettot är för litet. Under lång tid ökade inte antalet jobb i den privata sektorn över huvud taget. Sedan mitten av förra decenniet har utvecklingen varit bättre, men de nya jobben räcker inte till för att sysselsättningen ska hålla jämna steg med en växande befolkning.

Sverige lider brist på anställningsvilliga arbetsgivare, och det högsta priset för denna brist betalas av dem som står längst från den reguljära arbetsmarknaden.

Två tredjedelar av de arbetslösa får ingen ersättning från arbetslöshetsförsäkringen: ett faktum som har gett upphov till intensiv debatt. Men man kommer inte mycket närmare en lösning genom att skruva på a-kassereglerna. A-kassan är en försäkring mot inkomstbortfall, och en stor del av de arbetslösa har tyvärr haft mycket lite till inkomst att försäkra. Knäckfrågan är att det saknas arbetsgivare och jobb.

Regeringen har inte aviserat någon förändrad kurs. Socialdemokraterna vill ha högre a-kasseersättningar och fler i utbildning.

Det är läge att utveckla en tredje väg, och då kan jag rekommendera den färska lilla boken Välståndssamhälle för alla (Ekerlids). Här kommer ekonomen Li Jansson så nära som det går att peka ut en allmängiltig dunderkur: skapa ett bättre företagsklimat.

Att företagsamhet spelar stor roll för jobb och tillväxt kommer inte direkt som en blixt från klar himmel, även om näringspolitiken fortsätter att vara märkligt lågt prioriterad i den politiska debatten. Men Li Jansson ger ny märg åt frågan dels genom att ge konkreta exempel från svensk verklighet här och nu, dels genom att rikta sitt intresse mot just de grupper som har det tuffast att hitta jobb.

Lagarna är desamma i hela landet men företagsklimatet varierar rejält mellan kommunerna. I det lokala företagsklimatet vägs objektiva och subjektiva delar samman: bemötande, handläggningstider, andel entreprenader, illojal konkurrens osv. Jansson undersöker dess konsekvenser.

Vilken statistisk metod hon än använder visar sig sysselsättningen bland utomeuropeiskt födda vara högre i kommuner med bra företagsklimat. I dessa kommuner är skillnaderna i sysselsättning mindre mellan utomeuropeiskt födda och andra invånare, och fler utomeuropeiskt födda akademiker har arbeten som matchar deras kompetens.

I kommuner där många får sin försörjning från den privata sektorn är det en mindre andel ungdomar som förtidspensioneras. Ju bättre företagsklimatet är, desto mindre är sannolikheten att man blir registrerad med en funktionsnedsättning hos Arbetsförmedlingen. Färre har socialbidrag. En välkomnande inställning till företagande ger en mer dynamisk och varierad arbetsmarknad, och det har både ekonomisk och social betydelse.

Det handlar om just ”klimat”. Det handlar inte om enskilda snabba klipp utan om perspektiv, strategi och kultur.

Det lokala företagsklimatet är kommunernas bord. Det nationella är riksdagens och regeringens ansvar.