egeringens linje är att arbetsrätten är tillräckligt flexibel. Arbetsgivarna kan anpassa organisationen efter verksamhetens behov samtidigt som de anställda har ett gott anställningsskydd. I Försvarsmakten har man tagit fasta på den första delen. Som personalpolitik kan det liknas vid att leka autobahn på Västerlånggatan.

I det nya frivilliga försvaret ingår att de som anställs är skyldiga att delta i internationella insatser. Det är en del av kontraktet. Så var det inte tidigare under plikttiden, då var utlandstjänst frivillig. I det nya frivilliga försvaret ska nu därför tidigare anställd personal och reservofficerare tvingas att frivilligt ändra anställningsvillkoren.

I ett brev som har utgått från Högkvarterets personaldirektör till 16000 anställda och 9000 reservofficerare uppmanas man att säga ja eller acceptera uppsägning (att inte svara tolkas också som ett nej). Arbetsbrist ska i sådana fall åberopas som skäl för uppsägning.

Proceduren går under täckmanteln ”att ansöka”. I den Kafkaartade hanteringen ingår att de personer som ska avskedas behövs för verksamheten. Arbetsbristen är påhittad.

Hälften av reservofficerarna har inte svarat och 900 av de anställda har svarat nej eller inte alls. Om alla dessa försvinner ur rullorna blir det rena dråpslaget mot det insatsförsvar som redan har påtagliga likheter med ett korthus.

Istället för ett personligt brev från ÖB är breven (det har kommit en påminnelse också) i dekretform och inte ens personligen undertecknade. I ”erbjudandet” sägs inte heller något om vilka exakta arbetsvillkor som ska gälla. Klart att folk är förbannande över att bli behandlade som ett transportkompani.