Kina omtalas ofta som mystiskt och svårbegripligt. Ibland låter vissa nästan rädda – som om Kina var på väg att ta över världen för att diktera om alla andra länder mot kommunistisk centralstyrning och diktatur.

Visst växer både Kinas ekonomi och globala inflytande mycket snabbt. Men bortom de mystifierande beskrivningarna är Kina faktiskt ett vanligt land, lika svårt för utomstående att få grepp om som vilket annat land som helst.

Den nya boken Kina enligt Cho (Kalla kulor förlag) tar ner Kinabilden på jorden. Författaren Frédéric Cho är Kinarådgivare på Handelsbanken Capital Markets. Till skillnad från många andra som skrivit böcker om Kina talar han språket flytande och har levt sammanlagt 18 år i landet.

Cho slår hål på många seglivade Kinamyter, stora och små. Som att det kinesiska ordet för ”kris” och ”möjlighet” skulle vara samma. Och att Kinas snabba tillväxt säkert kommer att vara för alltid.

Samma tongångar om kommande världsdominans omgav Japan för bara några decennier sedan, konstaterar Cho, och påminner om att inte heller Kina har någon given framtid. Landet kan fortsätta att växa ekonomiskt, stanna i sin nuvarande storlek eller börja stagnera.

Kinas tillväxtmodell är i grunden densamma som för alla länder som växer snabbt, skriver Cho, och sammanfattar: ”Hårt arbete, blod, svett och tårar samt förmånlig finansiering.”

På samma sätt finns ingen given politiskt utveckling, och det tror jag att man ofta missar. Vi vill gärna tro att sådant som unga kinesers omfattande internetanvändning ska leda till demokrati. Där finns ju revolutionerande diskussionsytor, där kan kritik mot diktaturen frodas.

Samtidigt finns en nymaoistisk våg i landet, och demokratiska friheter är knappast målet. Den går hand i hand med en allt starkare och mer högljudd nationalism, senast manifesterad i bråket om ögruppen Diaouyu (Senkaku på japanska).

Cho påminner om att inte bara samhället, utan också det allsmäktiga Kommunistpartiet, rymmer många olika åsiktsströmningar. Här finns reformister och konservativa i en salig blandning, och varje maktskifte har lett till att beslutsmakten spridits till fler och fler makthavare. Det parti som samlas till kongress för att välja nya toppar den 8 november är knappast så sammanhållet som många tror.

Att Kina är ett viktigt land i världen råder ingen tvekan om. Något annat vore konstigt, det är ju trots allt världens folkrikaste. Omvärlden måste bli bättre på att förstå Kina, och då är överdrivna och tvärsäkra framtidsscenarier inte vägen framåt.