Under rubriken ”FP befinner sig också i djup kris” skriver Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman i Expressen (18/11) och syftar på den brist på idéutveckling som han menar råder i Folkpartiet. En sådan finns säkert och den gäller inte bara liberalerna, utan hela borgerligheten, men det är svårt att inte dra lite på munnen åt rubriken. Många partier krisar just nu och de flesta har djupare och mer akuta problem än FP.
Maud Olofsson presenterade igår Michael Arthursson som ny partisekreterare i Centerpartiet.
Arthursson är generalen bakom Centerpartiets valkampanj, ett faktum som i ljuset av hur det gick kanske inte gör valet helt självklart. Förvisso gick Centern också framåt på Arthurssons hemmaplan – Stockholm, men utnämningen saknar den känsla av förnyelse som FP och M bjöd på när de utsåg Nina Larsson respektive Sofia Arkelsten. Många hade nog hoppats att någon av Centerns yngre kvinnliga förmågor som Elisabeth Thand Ringqvist eller Annie Johansson skulle bli partiets ansikte utåt.
Därmed inte sagt att Arthursson är ett dåligt val. Kvalifikationerna för att vara partiets organisatoriska strateg finns där och lär komma väl till pass. Och en Hässelbybo med rötterna i Halland, som har drivit eget företag utanför partipolitiken en tid låter onekligen som en profil klippt och skuren för dagens centerparti.
Även Kristdemokraterna har fullt upp med valanalyserande processer, men här är det oroligt. Häromveckan hördes kritik mot partiledaren Göran Hägglund och igår var det dags igen när röster ur distrikten och även partistyrelsen föreslog i Ekot att Hägglund eller hela partistyrelsen skulle lämna sina platser till förfogande.
Inom KD finns falanger som inte drar jämt, även om det sällan hörs eftersom partiets interndebatt är vansinnigt väluppfostrad.
I en del partier med falanger kan det vara mödan värt att låta grupperna utkämpa sina strider tills segraren står kvar. Men i ett parti vars platser i riksdagen hänger på stödröster verkar den taktiken mindre klok.
KD:s falanger behöver varandra. Och KD behöver Göran Hägglund. Många av de stödröster partiet fick var sannolikt borgerliga röster placerade just på honom. Om partiet är klokt sluter det upp kring Hägglund. Tålamod är en dygd, har jag hört.
