Sex av tio läkare anser att den medicinska säkerheten har försämrats efter sammanslagningen av Karolinska sjukhuset och Huddinge sjukhus. Sju av tio har begränsat förtroende för sjukhusledningen. Det är inte förvånande att sjukskrivningarna bland läkarna har ökat.
Karolinska universitetssjukhuset bildades den 1 januari 2004. Det fanns storslagna visioner. Billigare skulle det bli. Det nya jättesjukhuset skulle dessutom fungera som ”en motor för utvecklingen av hälso- och sjukvården i regionen”. Verkligheten ville annorlunda.
”Det verkar gå mer tid till att tjafsa än att ta hand om patienterna”, berättade Bengt Adamsson, ordförande för hjärt- och lungsjukas förening i Stockholms län, i SvD i går. Nyligen avgick sex sektionschefer inom cancervården. Och Socialstyrelsen tycker att det är anmärkningsvärt att det inte gjordes någon analys av riskerna för patientsäkerheten innan sammanslagningen. Ekonomin tycks vara viktigare än patienterna.

Att bygga upp jättelika institutioner är populärt i politiska
kretsar (och inte bara där). I praktiken kan det leda till att en redan vildvuxen vårdorganisation blir ännu ogenomträngligare. Den administrativa djungeln förtätas och beslutsvägarna förlängs. I den långa kedjan av chefer och politiska beslutsfattare blir det svårt att se var ansvaret för de olika verksamheterna egentligen ligger. Vem har befogenhet att lösa de problem som uppstår? För en vanlig medborgare är det nästan omöjligt att veta.
Organisationer kan bli nästan hur stora som helst, men människors förmåga att sköta ruljangsen förblir begränsad. Så här lät det när Socialstyrelsen analyserade det nya sjukhuset: ”Vårt intryck från besöket var att cheferna inte har grepp om sina verksamhetsområden, vilket sannolikt beror på att klinikerna är så stora och verksamheterna geografiskt utspridda långt från varandra.”

Genom sammanslagningen skapades ett megasjukhus. I dag kan det inte råda några tvivel om att detta var ett misstag. Behovet av besparingar i landstinget skyndade på processen, men det
saknades inte varnande röster. Den stora frågan är förstås vad som kan göras för att åstadkomma något bättre.
Att i detta läge riva upp beslutet skulle sannolikt bara bidra till att förlänga och fördjupa förvirringen. Det skulle varken patienter eller vårdpersonal vara betjänta av. Däremot borde det vara möjligt att ge vissa enheter inom sjukhuset tydligare ansvar och befogenheter. Det kan göras på många sätt, exempelvis genom avknoppning och bolagisering. Stora kliniker kan bli egna sjukhus.
Karolinska universitetssjukhuset är en administrativ dinosaurie. Enbart på logistikavdelningen, som hanterar det dagliga flödet av varor och tjänster, jobbar 220 personer. Sjukhuset har totalt 14 500 anställda. Många svenska kommuner har betydligt färre invånare än så.

Universitetssjukhusets anställda är uppdelade på 69 verksamhetsområden och inordnade under åtta administrativa staber. Det som kan delas in kan också delas upp. Besluten i vården borde flyttas ner till en nivå som ligger betydligt närmare
patienterna. Låt evolutionen ha sin gång.