Tisdagen blev en dag av fortsatt djup osäkerhet i Japan. Vid 14.30 svensk tid inträffade ett skalv sydväst om Tokyo. Det uppmättes till 6,1 på Richterskalan, vilket visserligen är en bråkdel av fredagens förödande jordbävning men samtidigt djupt oroväckande eftersom man inte kan veta ifall det handlar om ett efterskalv eller ett förebud om något större och värre. Omvärldens uppmärksamhet riktas i växande utsträckning mot kärnkraften, men de tusentals dödsfallen hittills är de naturliga krafternas verk.

Men osäkerheten växte även vid kärnkraftverket i Fukushima. Tidigt igår morse svensk tid kom ytterst oroande nyheter om brand och explosion och att mycket höga strålningsvärden hade uppmätts.

Under eftermiddagen blev så bilden något mindre nattsvart, när det internationella atomenergiorganet IAEA rapporterade sjunkande nivåer av radioaktivitet. De extremt höga mätvärdena kunde ha orsakats av att radioaktiva explosionsrester hamnat precis i anslutning till mätinstrumenten, enligt en talesman för Japans regering.

I skrivande stund finns hoppet kvar om ett någorlunda kontrollerat krisförlopp men situationen är fortsatt utomordentligt allvarlig.

Har detta allvarliga läge i ett slag helt förändrat förutsättningarna för den svenska energipolitiken och gjort den svenska kärnkraften mycket farligare? Det är inte alldeles lätt att se.

Igår begärde Miljöpartiet en så kallad aktuell debatt i riksdagen om ”kärnkraftens framtid och risker”. Men det är inte kärnkraften i största allmänhet som har drabbats i Fukushima: det är ett kärnkraftverk som har byggts i ett av världens mest jordbävningshotade områden.

På motsvarande sätt var det inte ”kärnkraften” som drabbades i Tjernobyl för snart 25 år sedan, utan ett visst kärnkraftverk som drevs med usel teknik, minimalt säkerhetstänkande och i ett samhälle där det fanns noll och intet av offentlig debatt, kritisk granskning och hänsyn till den enskilda människans väl.

Svensk kärnkraft står på urberg i ett öppet samhälle. Det ger inga som helst skäl att ta lätt på säkerhetsarbetet, och det gör inte produktionen fri från all risk, men det gör att riskbedömningen blir en annan. I den verkliga världen står inga helt riskfria alternativ till vårt förfogande.