I boken Ett partis fall och uppgång (Natur & Kultur) skildrar TV4-journalisten Anders Pihlblad ett stycke viktig samtidshistoria. Det handlar om Moderaternas ”extreme makeover”, som gjorde att Socialdemokraternas dominans i svensk politik kunde brytas, Allians för Sverige bildas och en borgerlig regering bli vald och återvald.

De redan väl insatta kommer inte att finna några direkta överraskningar. Däremot tillför de personliga skildringarna från människor som befann sig i stormens öga perspektiv och detaljer som tidigare inte varit allmän kännedom.

Pihlblad säger vad många av Moderaternas kritiker inte har velat erkänna: partiet har verkligen förändrats. Det handlar om skiften i sakfrågor men ännu mer om ett nytt och annat förhållningssätt. Det är bara att hålla med. I prioriteringar och framtoning är Moderaterna i dag ett annat parti än vid förra decenniets början. På många sätt har förändringen varit på gott, men inte bara.

Man visar en ny lyhördhet och öppenhet, vilket är bra. Men ibland slår inställningen över i en märklig blandning av fokusgruppspolitik och teknokrati, där viktiga politiska grundvärden som har förvaltats av Moderaterna får stå tillbaka. Ett typiskt exempel är försvarsfrågan, där man har agerat nonchalant i övertygelse om att man kan ta försvarsvännernas stöd för givet.

Mest omdebatterat är väl om Moderaterna har förändrats när det gäller skatterna. Socialdemokraterna har ständigt sagt nej, men ändå successivt anammat det mesta som skett. M känns förstås igen på att sänkt skatt står i centrum, men motiven och profilen ser numera annorlunda ut. Numera har löntagare i alla inkomstlägen goda skäl att gilla Moderaternas skattepolitik.

Den största, och viktigaste, förändringen handlar dock inte om specifika politiska åtgärder. Det handlar om uppbrottet från den världsbild man tidigare förmedlat av ett Sverige som inte fungerade och som moderna människor inte kunde tycka om. Istället har en ny generation moderater tagit över, som på det stora hela uppskattar det Sverige de lever i. De spelar bollen där den ligger och är inte rädda för att säga att socialdemokrater har en viktig del av äran för mycket av det som är bra.

Den världsbilden stämmer väl överens med den hos befolkningen i stort. Frågan är nu om Social-demokraterna har vad som krävs för att i sin tur bejaka det som Alliansen har gjort med Sverige. De senaste två valen har förlorats av S delvis på grund av att man inte erkänner förtjänsterna med Alliansens politik. Somligt är bättre, annat sämre, men utan att acceptera och omhulda det Sverige människor lever i och gillar, riskerar S att bli som de gamla Moderaterna där de stod och ropade för döva öron på systemskifte.