Vid en festlig ceremoni under landets fjärde nationella nukleära festival – jo, ni läste rätt: festival – avtäcktes i fredags de senast framtagna komponenterna till Irans atomprogram, ivrigt applåderat av president Mahmoud Ahmadinejad. Det säger oss två saker.
1. Islamiska fundamentalister kan också ha roligt.
2. Ingenting som hittills sagts tycks kunna avskräcka Iran från att skaffa Bomben.
Igår avslutade USA:s president Barack Obama sitt stora atomsäkerhetsmöte, som samlat 47 stater för att förhandla fram lösningar för att förhindra kärnvapenspridning. Huvudfrågan, som också Obama underströk med sitt anförande på tisdagen, har gällt risken att kärnvapen skulle kunna komma i händerna på terrorister. Givet kaoset och korruptionen i forna Sovjetunionen, och mot beaktande av instabiliteten i Pakistan eller framväxten av atomprogram även i tredje världen, är det förstås ett angeläget problem.
Men det finns en sak som är värre än en superskurk med kärnvapen, och det är en skurkstat med kärnvapen. På den punkten är det tyvärr svårare att ena 47 stater, vilket underminerar effekten av påtryckningar.
Ett kärnvapenbestyckat Iran är inte bara ett existentiellt hot mot Israel, då ju Ahmadinejad uttryckligen sagt att han vill ha bort den judiska staten från kartan. Det innebär också att omgivande arabstater börjar utveckla egna vapen. Och om världens mest explosiva region får atomvapen, ja ni förstår.
Ett Iran med kärnvapen innebär också att de terroriströrelser som Iran understödjer utanför landets gränser blir starkare. Samt att påtryckningar för demokratisering blir lika omöjliga som i fallet Nordkorea.
USA:s nya kärnvapendoktrin, som Obama nyligen antog, har en mjukare ton än den tidigare. Detta har väckt tvivel om huruvida USA är fortsatt berett att använda sin fulla kraft för att avskräcka skurkstater från att utveckla egna arsenaler.
Men formuleringarna i doktrinen innehåller så många förbehåll, att Obamas USA i princip lär kunna fortsätta som tidigare.
Det är bra. För även om Kina nu går med på att samarbeta om sanktioner mot Iran, verkar det som om verkligt avskräckande måste vila på både ord och makt.
Vägen till en kärnvapenfri värld går via ett kärnvapenfritt Iran.
