Idrottsprestationerna har varit strålande. Transporterna har fungerat. Det har knappt ens regnat.

Frånsett några obligatoriska domarskandaler i boxning och brottning samt att Nordkorea fick fel flagga så gick det vägen.

Storbritannien ”levererade”, precis som premiärminister David Cameron lovat. Och förutsatt att inget tråkigt händer under kvällens avslutningsceremoni kan inte London-OS beskrivas som något annat än en succé.

Men när elden har slocknat kommer förstås den obligatoriska följdfrågan; var det värt det?

Nej, det var det knappast. Även om OS inte bara handlar om pengar, så står det klart att det inte blir något brittiskt OS-guld i ekonomi.

Stora projekt är svåra att stoppa. De lever sitt eget liv. Slutnotan för London-OS beräknas nu bli dubbelt så dyr som prognosen sade när man fick spelen.

Enligt den amerikanske sportekonomiforskaren Andrew Zimbalist har alla moderna olympiska spel, undantaget Barcelona-OS 1992, gått med förlust.

I en artikel i The Atlantic skriver Zimbalist att ett sommar-OS ger intäkter på mellan 5 och 6 miljarder dollar, varav hälften går till Internationella Olympiska Kommitten, IOK. Kostnaden å andra sidan, den ligger på nära 20 miljarder dollar i London, 16 miljarder i Aten och 40 miljarder i Peking. Bara delar av investeringarna går till infrastruktur som kan vara till nytta för städerna efter de olympiska spelen.

Det finns dessutom få belägg för att turismen ökar under ett OS. Enligt European Tour Operators Association besöker 300000 turister London varje dag under en vanlig sommar. Under OS har den siffran sjunkit till 100000 besökare om dagen.

OS har överlevt världskrig, bojkotter, dopningsskandaler och korruption. Men i längden kan OS knappast klara den pågående miljardrullningen.

I år lyckades man begränsa antalet deltagare till 10500. Men det London tjänat på att minska antalet deltagare har man tagit igen när det gäller säkerhetsvakter.

Jämfört med Peking-OS är London ändå en klar framgång. Inte bara på grund av att det blev billigare. Utan kanske just för att det gick i London och Storbritannien.

Vid invigningen av London-OS framfördes nationalsången av en grupp hörselskadade och handikappade barn. I Peking för fyra år sedan fick en liten flicka mima eftersom flickan som sjöng ansågs ”för ful”.

I en demokrati jobbar man annorlunda, med mindre pengar, politik och propaganda.

”Best Olympics ever?”

Kanske inte. Men antagligen de bästa på bra länge. Sommar-OS 2008 gick i Peking. Vinter-OS går i ryska Sotji 2014.