Vad är egentligen idén med idéprogram? Många timmars tålamodskrävande arbete ligger bakom. Först ”å ena sidan, å andra sidan-resonemang” med partikamrater, kaffe och kanellängder. Därefter sammanställning av lagom stora ord i lagom små frågor i tydlig men ödmjuk partianda, för att slutligen sätta allt på pränt och med emfas hävda dokumentets osannolikt höga kvalitet.

I de flesta fall läses texterna av författarna själva, misstänksamma partikamrater, utfrågare inför val och uppsatsskrivande studenter. Men idéer och, för den som törs, värderingar förtjänar egentligen mer uppmärksamhet än så.

Igår presenterade Centerpartiet En hållbar framtid. Inte uppmärksammad främst för sin titel, men väl för stycket om fri ut- och invandring. Partiföreträdare har också spelat upp detta som det mest intressanta i skriften. Andra delar har redan mött idéprogramsödet.

Med rötter i landsbygden och med liberala förtecken hade C kunnat fila på en snygg uppgörelse med Dan Jönssons och Po Tidholms analyser om bruksorts-tristess och marknadskrafter. Liksom formulera en politik som inte utgår från att det så kallade ”folket i stugorna” behöver uppstyrning och allehanda villkorade bidrag från den upplysta huvudstaden.

Det hade varit ett brett borgerligt leende i ansiktet på folkhemsledan. En motbild till att ”...det mänskliga livet drar sig tillbaka (...) där moderniteten tvingas kapitulera för ekonomins naturkrafter” (ur Jönssons Ingenmansland).

Det var inte Marknaden som gjorde orter som Flen och Arbrå till statsbidragens väntrum. Det finns en historia att skriva om hur bruksorter och småsamhällen dränerades på folk och småföretag. Hur självständighet och företagsamhet strök med när näringslivets villkor dikterades i slutna rum i Stockholm.

Samma dag som C presenterade sitt idéprogram kom Dag Elfström och Kina Lundqvist ut med sin rapport Hade hela Sverige kunnat leva? (Timbro). Författarna beskriver bakgrunden till de delar av urbaniseringen som inte kom av invånarnas fria vilja: ”Arbetsmarknadspolitik, regleringar och skatter har anpassats efter de mest produktiva företagens förutsättningar, vilket har minskat livskraften på landsbygden.”

Den som inte nämner Rehn-Meidner-modellen när glesbygdspolitikens historia ska skrivas får svårt att göra det hela begripligt. Det var den medvetna lönepolitiken med det utryckliga syftet att slå ut mindre och lågproduktiva företag – och arbetsplatser – som orsakade sådant som idag tillskrivs marknadskrafternas förödande inverkan.

Elfström och Lundqvist skriver att ”genom att kräva att företag, oavsett geografisk placering och betalningsförmåga, skulle betala samma löner till sina anställda drev politiken fram nedläggningar runtom i landet.”

Partiernas idéprogram har sin tid och rapporter från tankesmedjor sin. Men Centerpartiet är kanske det parti som tydligast har kritiserat arbetsmarknadens funktionssätt, lönepolitiken och de lagliga trösklarna till arbetsmarknaden.

Om man är det parti som lyckas förena landsbygdsrealism med liberala reformer beror nog snarare på samma glesbygds partiföreningar än på den så kallade Stureplanscentern.